Oväntade och omfattande fynd av HIV hos SARS-CoV-2 #17

11 MARS, 2022 / Krönika av STUREBLOMBERG

Det har ifrågasatts huruvida SARS-CoV-2 viruset verkligen är ett naturligt framsprunget virus hos fladdermöss från grottor i södra Kina, vilket virus sedan råkat sprida sig till en fiskmarknad i Wuhan 150 mil bort. Istället tror många, och detta på mycket goda grunder, att det skapats av människor i ett kinesiskt viruslaboratorium i Wuhan, Kina. Man vet t. ex. att prof. Ralph Baric i sitt laboratorium på University of North Carolina sedan två decennier tillbaka har arbetat med att framskapa ett för människor hyperfarligt coronavirus. Den officiella motiveringen för projektet är att vetenskapen genom denna forskning får fram metoder att bekämpa sådana hyperfarliga virus – om sådana någon gång i framtiden spontant uppstår i naturen. Det första patentet (patentnummer 6,593,111 B2’), gällande manipulation av växters, djurs, virus och bakteriers ärftlighet, fås redan den 15 juli 2003. Ett internationellt patent för, som det nu heter, ”gain-of-function”, erhålls 2014. Trots acceptans från forskarsamfundet har forskningens reella farlighet för hela mänskligheten flugit under radarn ända tills den förbjöds i USA av president Obama 2014. Forskningen återupptogs emellertid på nytt redan 2017 genom ett kryphål i beslutet. Den överfördes då till dr. Shi Zheng-Li, ”the Bat Lady”, på laboratoriet i Wuhan, Kina och har fortsättningsvis genomförts i nära samarbete med nämnde Ralph Baric, som har lärt upp ”the Bat Lady” i tekniken. Projektet, vars totala kostnad nu uppgår till 61 miljoner dollar, har ombesörjts av USA:s skattebetalare genom NIAID, National Institute of Allergic and Infectious Diseases, som är en del av NIH. Även många andra tunga federala institutioner är inblandade.

Skapandet av ett ”monster”-virus

”Gain-of-function” har utförts på coronavirus eftersom detta luftvägsvirus har en enorm smittsamhet. Man ville dessutom öka dess farlighet (=gain-of-function) genom att kombinera delar från två olika virus. SARS-viruset extraherades från råttor och kombinerades med spikprotein från fladdermusvirus. Detta nya konstgjorda virus benämnes därefter en ”chimär”, dvs. någonting som inte existerar i naturen. Genom att lägga till ytterligare en sekvens av 5 specifika baspar (= neuropilin 1) i virusets hölje åstadkom man förmågan att kunna infektera människors hjärnor. Åtta varianter konstruerades, varav två mycket smittsamma för människor.  

Motivet oförståeligt 

Mycket av denna verksamhet är dock oförståelig utifrån motivet att forskarna skall bli duktiga på att skydda mänskligheten mot framtida faror. Nobelpristagaren Luc Montagnier (Nobelpriset 2008) har t. ex. i SARS-CoV-2s spikprotein identifierat 18 långa RNA-segment identiska med sekvenser hos HIV-virus. Totalt rörde detta sig om 590 aminosyror, kombinerat med något som kallas glukoprotein 120 (gp 120). Han identifierade också flera enzymer, bl.a. furin och neuropilin 1, som möjliggör för HIV-gp120 att infektera kroppscellerna respektive hjärnan [1-3, 6]. Att detta rör sig om avsiktliga insättning av HIV i spikproteinet är mycket svårt att förklara bort eftersom sannolikheten för att detta skulle ha utvecklats av en slump via mutationer hos coronavirus är obefintlig. Denna sannolikhet går att räkna ut och den är en chans på 20^590 (=10^700), ett tal som är lika stort som summan av universums samtliga atomer multiplicerat med sig självt 10 gånger. 

Bild 1. Detta är en bild tagen från prof. Luc Montagniers refererade artiklar. Han visar här genom pilar på 8 ställen i spikproteinet hur sekvenser av nukleotiderna, adenin (A), tymin (T), Cytosin (C) och Guanin (G) överensstämmer med olika former av HIV.

Risk för utveckling av HIV, Parkinsons sjukdom och galna ko-sjukan

Kombinationen av HIV-gp120 och furin utgjorde också en ”prion-liknande domän” enligt Luc Montagnier. Prioner är sådant som skapar Creutzfeldt-Jakobs sjukdom (= galna ko-sjukan). Av de humaniserade mössen som infekterats med SARS-CoV dog 95% efter två veckor medan de övriga två försöksdjuren avlivades. Att mössen dog visade sig huvudsakligen bero på svåra inflammatoriska förändringar i hjärnan och mycket mindre på lungförändringarna, som var ganska beskedliga [4]. Infektionen hade antagligen delvis spridits via nerver, bl.a. luktnerven och nervus vagus, tror man. De infekterade Makakerna (apor) avlivades efter 5-6 veckor. Vid obduktion kunde man hos alla försöksdjur (möss och apor) konstatera spongiforma encefaliter (= inflammation) samt Lewykroppar i hjärnan hos alla makaker, vilket är exakt det man ser vid ”galna ko”-sjukan respektive Parkinsons sjukdom [5]. Eftersom det råder stor överensstämmelse mellan SARS-CoV och SARS-CoV-2 kan man förmoda att de som injiceras med mRNA och vektor-DNA också kan löpa risk att utveckla de hjärnskador som de humaniserade mössen respektive makakerna uppvisade – inklusive nedsatt immunförsvar på grund av HIV. Det är också sannolikt att denna risk ökar med upprepade anti-Covid-19 vaccinationer. Man har visat att spikproteinerna efter en injektion cirkulerar i plasma i genomsnitt 14 dagar och finns kvar i monocyter (en slags vita blodkroppar som deltar i bekämpning av infektion) ända upptill 15 månader [7]. Om man skall ta en boosterinjektion var 6:e månad, som förespråkas, så innebär detta att de vaccinerade skulle kunna utsättas för mycket skadlig påverkan av spikproteiner under mycket lång tid och kontinuerligt späda på de eventuella hjärnskadorna. Men ännu så länge vet vi inte.

För mig tycks det finnas väldigt liten anledning att misstro de fynd som prof. Luc Montagnier redovisar. Är det någon expert som bör uttala sig om HIV så är det han, med tanke på att han fick Nobelpriset för just denna sin kunskap. Däremot känner vi inte de långsiktiga följderna av dessa insättningar av långa HIV- segment och prionliknande domäner i vaccinet. Hur farliga är de för människa? Och kommer dessa långa HIV-gp120 att lagras in i människans DNA och förbli permanent där? Så länge vi inte har kunskap om detta bör därför – men även av andra skäl – all vaccinationsverksamhet mot Covid-19 upphöra omedelbart. Det man undrar över är motivet bakom dessa farliga insättningar. Varför har man gjort detta?

Stura Blomberg

Referenser:

[som ni kanske märker går det inte längre att nå vissa referenser, varför jag angivit flera sökvägar]:

REF [1]: Perez JC, Montagnier L. Covid-19, SARS and Bats Coronaviruses Genomes peculiar Homologous RNA Sequences. Intern J Research 2020;8(7):217-263. https://www.flemingmethod.com/_files/ugd/659775_7539bd8ce782475caa7ab077388d6d14.pdf

REF [2]: Perez JC, Montagnier L. COVID-19, SARS and Bats Coronaviruses Genomes Unexpected Exogenous RNA Sequences. https://www.researchgate.net/publication/341756383. https://www.flemingmethod.com/_files/ugd/659775_375ee33c71504789a131854872728e1b.pdf

REF [3]: Li-Meng Yan & Adrian David Cheok. ”Unusual Features of the SARS-CoV-2 Genome Suggesting Sophisticated Laboratory Modification as a Biological Robot Rather than  Natural Evolution and Delineation of Its Probable Synthetic Route”. Global Journal of Computer Science and Technology: G Interdisciplinary Vol 21, Issue 2, 2021. https://computerresearch.org/index.php/computer/article/view/2049/2033

REF [4]: Carossino M, et al. Fatal neuroinvasion of SARS-C 1 oV-2 in K18-hACE2 mice is partially dependent on hACE2 expression. https://doi.org/10.1101/2021.01.13.425144 

REF [5]: Philippens I, et al. SARS-CoV-2 causes brain inflammation and induces Lewy body 1 formation in macaques. https://doi.org/10.1101/2021.02.23.432474 

REF [6]: Hoffmann M. et al. A Multibasic Cleavage Site in the Spike Protein of SARS-CoV-2 is essential for infection of human lung cells. Molecular Cell, vol 78, Issue 4, 21 May 2020, pp. 779-784. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1097276520302641https://doi.org/10.1016/j.molcel.2020.04.022

REF [7]: Bruce K. Patterson et al. Persistence of SARS CoV-2 S1 Protein in CD16+ Monocytes in Post-Acute Sequelae of COVID-19 (PASC) up to 15 Months Post-Infection. Front Immunol. 2022 Jan 10;12:746021. doi: 10.3389/fimmu.2021.746021. eCollection 2021. PMID: 35082777 https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1097276520302641https://doi.org/10.1016/j.molcel.2020.04.022