Statiner, Big Pharmas storsäljare, bygger på ofullständig forskning

Artikel av Lasse Blomdahl

Detta är sjätte artikeln i serien om glykokalyx, den håriga insidan på våra blodkärl och på insidan av hjärtat. De fem första påvisade hur viktigt det är för vår hälsa att glykokalyx är frisk, dvs hög och tät i stället för låg och gles.

Statiner, Big Pharmas storsäljare, bygger på ofullständig forskning

Mina fem första artiklar om glykokalyx visade på hur viktigt det är med en frisk glykokalyx på insidan av våra blodkärl och på insidan av hjärtat för

• att varken kolesterol eller leukocyter ska kunna komma in till och fastna på endotelcellernas membran och börja bygga plack 1),
• att endotelcellerna ska kunna få regelbundna leveranser av såväl syre som kväve för att kunna leverera kväveoxid (NO) till kärlväggens glatta muskulatur (tunica media) 2) så att blodkärlen bibehåller sin elasticitet, vilket är en förutsättning för att röda blodkroppar ska kunna nå ut till cellerna och leverera syre till deras mitokondrier.

Att i en vetenskaplig studie utelämna relevant information innebär att de resultat som studien redovisar blir falska. Jag kommer i det följande visa att de studier som utgör dokumentationen för godkännande av samtliga kolesterolsänkare av typ statiner har utelämnat så mycket relevant information att godkännandena borde återkallas.

En enkel liknelse

Om du har en slang genom vilken något får rinna och du märker att det inte längre rinner så bra så tittar du så klart in i slangen. Om du då finner att det är någonting som sitter på insidan så är frågan om du tar för givet att något i det som rinner genom slangen måste ha fastnat på slangens insida eller om du också undersöker insidan av slangen för att se om den är behäftad med något som kan ha orsakat att något har fastnat på dess insida. När det gäller våra blodkärl så har man ända sedan Ancel Keys dagar undersökt det som rinner genom våra blodkärl utan att överhuvudtaget fundera över hur insidan på blodkärlen ser ut.

                                               Detta menade man var farligt      Detta menade man var nyttigt

Så här började det som blev så fel

Sedan berömde amerikanske epidemiologen Ancel Keys genom forskningsfusk och stöd från American Heart Association (AHA) på 1960-talet lurade oss tro att det är för mycket kolesterol i blodet som ligger bakom det starkt ökande antalet hjärtinfarkter har detta inneburit

• att människorna alltsedan mitten av 1960-talet trott att det är farligt att äta sådant som innehåller kolesterol, exvis ägg och animaliskt fett,
• att kostråden med början i Sverige (och USA) sedan 1976 innehållit rekommendationer att minska sitt intag av animaliskt s.k. mättat fett och öka sitt intag av omättade fetter, särskilt fleromättade och kolhydrater – läs socker, mjöl och stärkelse,
• att detta lett till övervikt och fetma tillsammans med allehanda metabola hälsoproblem och sjukdomar såsom hjärt- och kärlproblem, diabetes med mera, vilka ökat från en låg nivå till en alarmerande hög sådan idag,
• att läkemedelsindustrin utvecklat många olika kolesterolsänkande mediciner
• att läkemedelsindustrin kom fram till att statiner är de bästa kolesterolsänkarna varför sådana började lanseras 1992 och sedan dess blivit världens mest sålda och lönsamma läkemedel under varumärkena Lovastatin, Zocord (simvastatin), Simvastatin, Lipitor (atorvastatin), Atorvastatin, Crestor (rousovastatin), Fluvastatin, Pravastatin,  
• att alla patienter med konstaterade hjärtproblem enligt Socialstyrelsens behandlingsriktlinjer ska ordineras lipidsänkande medicin (läs statiner)

Så här blev det

Alla studier som presenterats under de år som förflutit sedan Ancel Keys forskningsfusk presenterades fram till idag har siktat in sig på att det är blodets kolesterol som utgör risken och orsaken att utveckla plack på artärernas insida. Att artärernas insida skulle kunna vara grundorsaken har helt negligerats. Därför har de studier som legat till grund för att godkänna lipidsänkande läkemedel (läs statiner) varit inriktade på att minska kolesterolinnehållet i blodet som enda risk och enda orsak utan att tänka tanken att artärernas insida i form av glykokalyx, vilken fungerar som en flytbädd för blodet och samtidigt som en spärr för blodet att komma i kontakt med endotelcellernas membran, skulle kunna vara skadad och därför ge möjlighet för kolesterol, leukocyter, trombocyter mm att fastna på endotelcellernas membran. Glykokalyx måste nämligen vara skadad (eller sjuk) för att kolesterol ska kunna fastna på endotelcellernas membran.

Man har alltså fokuserat på det som rinner genom artärerna och utgått ifrån att orsaken till plackbildning måste finnas i detta rinnande medium – blodet. Ingen, säger ingen, har tagit reda på hur det såg ut på insidan av de artärer genom vilket blodet rinner. Därmed måste man ha utgått ifrån att alla artärer såg likadana ut på insidan dvs var helt friska med hög och tät glykokalyx. Detta är fel utgångspunkt eftersom vi vet att många av oss går omkring med skadad glykokalyx.

Ingen tänkte tanken att artärernas insida, den håriga ytan som kallas glykokalyx, kan ha viktiga funktioner. Tre viktiga sådana är

1. glykokalyx fungerar som en flytbädd för blodet,
2. glykokalyx är en barriär mot sådant i blodet som inte bör komma i kontakt med endotelcellernas membran cholesterol, leukocyter, thrombocyter mm,
3. glykokalyx samlar upp och blandar syre med kväve för att endotelcellerna ska kunna leverera kväveoxid (NO) till artärväggens muskellager (tunica media) så att denna inte tappar sin elasticitet, vilket i så fall resulterar i 1. Högt blodtryck och 2. Uteblivna leveranser av syre från röda blodkroppar vilka inte når fram till cellerna och deras mitokondrier.

Författarna missade att redovisa tillståndet hos glykokalyx

När glykokalyx är hög och tät är det väldigt liten risk att det ska bildas plack. Glykokalyx måste vara låg och gles eller saknas helt för att kolesterol, leukocyter, trombocyter mm ska kunna nå in till och fastna på endotelcellernas membran. Trots detta har intresset under alla dessa år som gått sedan statinerna blev världens mest lönsamma läkemedel enbart fokuserats på kolesterolinnehållet i blodet. Till mångas förvåning är det alltid relativt blygsamma positiva effekter som redovisats efter insättande av statiner, men så är det. Kan detta bero på att man underlät att redovisa hur glykokalyx mådde? Faktum är att ingen av alla författare till statinstudier har redovisat hur glykokalyx mådde.

Detta skulle inte heller ha behövts om glykokalyx hos alla människor alltid hade varit hög och tät. Nu är det emellertid så att tillståndet för glykokalyx kan variera över tid liksom mellan olika individer. Eftersom författarna inte har nämnt någonting om glykokalyx måste man har förutsatt att tillståndet för glykokalyx inte har någon betydelse för om plack ska kunna bildas eller ej. Numera vet vi att detta antagande var fel och fortfarande är fel.

De medicinsk-vetenskapliga tidskrifternas misslyckade granskning

Ingen av alla kvalificerade vetenskapsmän som varit granskare av de många studier som publicerats och blivit grunden för att statinerna blivit godkända läkemedel, har frågat varför studien inte innefattar granskning av artärernas insida mot vilken blodet med kolesterol, leukocyter med mera strömmar. Detta borde man ha gjort! Samma sak med alla de studier som senare publicerats i avsikt att visa hur bra statinerna är. Ingen redovisar tillståndet på insidan av de undersökta patienternas artärer. Inte ens de studier som publicerats på 2000-talet har redovisat tillståndet för artärernas insida. Dess författare kan inte vara ursäktade för bristande redovisning av glykokalyx hälsotillstånd eftersom kunskapen om glykokalyx fanns 3) 4) när de skrev sina artiklar.

Varför blev det så?

En förklaring till denna underlåtenhet kan vara att man på 1900-talet inte kunde kontrollera hur artärerna såg ut på insidan. Man var inte ens medveten om att det på insidan av alla blodkärl finns en hårig yta, glykokalyx, vars tillstånd har en avgörande betydelse för att kolesterol, leukocyter med mera inte ska kunna fastna på endotelcellernas membran. Dessutom har glykokalyx, har det senare visat sig, en avgörande betydelse för

a. om endotelcellerna ska kunna leverera kväveoxid (NO) till tunica media i kärlväggen så att den bibehåller sin elasticitet och vilket är en förutsättning för att cellernas mitokondrier ska få optimala leveranser av röda blodkropparnas syre.

b. att de positiva elektriska signalerna från sinusknutan i hjärtats högra förmak lugnt och fint ska kunna följa de negativt laddade glykokalyxytorna inne i höger förmak hela vägen till AV-knutan för vidare transport ut i hjärtväggarna utan att flimmer uppstår.

c. utan frisk glykokalyx inne i hjärtat kommer endotelcellerna inte heller kunna leverera tillräckligt med NO till hjärtats muskulatur och hjärtats pumpförmåga kommer att minska.

Frisk glykokalyx                                                                   Sjuk glykokalyx

Än idag verkar läkare ha dålig kunskap om glykokalyx

När elektronmikroskopin introducerades på 1960-talet fann J.H. Luft 1966 att det på kärlens insida finns en hårig heltäckande yta. Tyvärr fanns det ingen praktisk klinisk metod för att fastställa hur denna håriga yta såg ut på patienter med cirkulationsproblem. Dessutom hade man ännu inte insett att glykokalyx, som den håriga ytan kom att kallas, har viktiga funktioner. Så sent som i mitten på 1980-talet, dvs flera år efter att vi i Sverige och USA fått våra nationella kostrekommendationer, 1976 respektive 1977, visste inte läkarna att den håriga insidan besitter vissa för vår hälsa avgörande funktioner. Man bara talade om att insidan består av endotelceller utan att bry sig om att alla dessa celler har en hårig utsida. Man hade heller inte en aning om att denna glykokalyx kan förstöras av exvis långvarig låggradig hyperglykemi, vilken kan pågå under många år innan man får diagnosen prediabetes eller diabetes. Glykokalyx kom att behandlas som en integrerad del av endotelcellerna (vilket den också är) utan någon särskild funktion. Kanske var det därför som ingen brydde sig om denna håriga yta, den var ju bara en del av endotelcellerna.

Därför utgick man ifrån att på insidan av artärerna finns det s.k. endotelet bestående av endotelceller i en sammanhängande yta mot det strömmande blodet. Och så är det på alla patienter, trodde man, varför det inte finns någon anledning att fundera på om tillståndet på ytan inne i artärerna kan se olika ut och spela någon roll för uppkomsten av plack. Eller varför har ingen förstått att tillståndet på artärernas insida kan avgöra om kolesterol, leukocyter med mera ska kunna fastna på endotelcellernas cellmembran – det som finns innanför den håriga ”heltäckningsmattan”?

Kolesterolhypotesen måste begravas

I många år har för mycket kolesterol i blodet ansetts vara orsaken till plackbildning och därefter följande hjärt- och kärlproblem. Det borde officiellt kunna erkännas att kolesterol inte är orsaken till dessa problem. I stället borde vi betrakta för högt kolesterol som en av orsakerna. Den primära orsaken synes vara skadad (sjuk) glykokalyx medan den sekundära orsaken skulle kunna vara för högt kolesterol. När det så tydligt framgår att ingen av de studier som fått statinerna att bli världens mest sålda och lönsamma läkemedel har tagit hänsyn till hur insidan på blodkärlen hos de i studierna medverkande patienterna såg ut, borde det vara självklart

• att Läkemedelsverket omprövar sina godkännanden av alla statiner,
• att Socialstyrelsen inför kostomläggning, läs radikal minskning av socker, mjöl och stärkelse i såväl mat som dryck med tillägg av massor av mörkt gröna och röda ovanjordsgrönsaker, som en behandlingsrekom-mendation för att få glykokalyx att växa sig frisk dvs åter bli hög och tät,
• att Livsmedelsverket blir ålagt att ändra sina kostrekommendationer i enlighet med ovanstående,
• att regionerna av Socialstyrelsen blir ålagda att utbilda sina läkare och dietister i denna kostbehandling.

Behandlingen ger bonus

Att sådan kostbehandling kommer att få många andra positiva hälsoeffekter blir en bonus. Om detta kan du läsa i de fem tidigare artiklarna om glykokalyx i Medicinsk Access och i de som kommer att publiceras i Medicinsk Access framöver.

1. 2008 J M I M Noble 1, A J Drake-Holland, H Vink; Hypothesis: arterial glycocalyx dysfunction is the first step in the atherothrombotic process; Epub Mar 4 ul;101(7):513-8
2. 1998 Robert F Furchgott, Louis J Ignarro, Ferid Murad Nobel Prize winners for the explanation of the endothelial cells role in supplying nitric oxide (NO) to the muscular layer (tunica media) of the vessels
3. 1998 M Morigi et al, Leukocyte-endothelial interaction is augmented by high glucose concentrations and hyperglycemia in a NF-kB-dependent fashion, J Clin Invest May 101:1905-1915
4. 2006 Max Nieuwdorp et al,; Loss of endothelial glycocalyx during acute hyperglycaemia coincides with endothelial dysfunction; Diabetes, February vol.55