Varför är sjukvården ointresserad av glykokalyx?

Vännen Lasse Blomdahl har under en tid fördjupat sig i det som benämns glykokalyx och som är en mycket viktig funktion i vårt kardiovaskulära system. Glykokalyxen har därför hög aktualitet nu i smaband med Covid-19 epidemin som jag tidigare skrivit om här:

Covid-19 är en metabol sjukdom

Här följer den första av Blomdahls krönikor om glykokalyx. Den har tidigare publicerats i tidskriften Medicinsk Access.

Lars Bern

När jag i början av mina studier på Pubmed råkat på ordet glykokalyx några gånger frågade jag sju läkare med vilka jag i rask takt stötte samman vad glykokalyx är. Till min förvåning var det bara en som hade en aning om att ”det är väl det där på insidan av blodkärlen?” De andra hade ingen aning om vad glykokalyx är trots att professor Robert Hahn redan 2016-05-13 i Läkartidningen skrev ”Glykokalyx en aktiv del av endotelet” – förresten enda gången som det någonsin skrivits om glykokalyx i Läkartidningen under perioden från 1980-01-01 till 2021-05-01. Före dess existerade inte ordet glykokalyx och kände man till att blodkärlen har en hårig insida så ansågs denna inte ha någon särskild funktion annat än som en flytbädd för blodet.

Det borde inte vara okänt för läkare att med frisk glykokalyx är sannolikheten till ett friskt liv långt upp i åldern mycket större än om glykokalyx är sjuk dvs låg, gles och kanske fläckvis helt försvunnen.

Varför det är så? Jo, därför

  • att en frisk glykokalyx förhindrar att kolesterol, leukocyter och trombocyter kommer in till och fastnar på de underliggande endotelcellerna. Därmed kan inte plaque bildas, plaque som orsakar hjärt- och kärlproblem och i många fall leder till döden.
  • att en frisk glykokalyx genom sina leveranser av kväveoxid (NO) till muskelskiktet (tunica media) i blodkärlen säkerställer deras elasticitet. Om elasticiteten på grund av brist på NO avtar blir det allt svårare för hjärtat att orka pumpa fram blodet, särskilt i de tunnaste tunna kapillärerna som levererar syre till de enskilda cellerna. När kapillärer slutligen på grund av brist på NO stelnar kommer inget syre fram till dessa celler vars cellandning i brist på syre då upphör att fungera.

Detta gäller för alla celler i kroppen. De delar av kroppen, läs organ, som inte får syre kommer att fungera allt sämre i takt med att syretillförseln blir allt sämre på grund av stelnade kapillärer.

I takt med att glykokalyx blir allt glesare och lägre uppkommer massor av sjukdomssymptom på grund av att tunica media får allt mindre leveranser av NO. Detta i sin tur betyder att de kapillärer som ska leverera syre till cellerna stelnar och allt mindre syre når in i cellerna för cellandning och energiproduktion (ATP). Har inte allmänläkarna förstått detta? eller ögonläkarna? eller ÖNH-läkarna? eller njurläkarna? eller lungläkarna? eller reumatologerna? eller hudläkarna osv. Undervisas inte blivande läkare om detta?

Mina fleråriga studier av glykokalyx på Pubmed har fått mig att förstå att det finns tre sätt för glykokalyx att skadas och förstöras – två snabba och ett långsamt sätt:

  1. Under många år har vi vetat att sepsis (som förr i tiden kallades för blodförgiftning) snabbt förstör blodkärlen och i sin förlängning organ såsom njurar, lungor, hjärta, ögon osv. Så småningom kom man fram till att det inte vara hela kärlväggen som skadas av de bakterier som orsakar sepsis utan det som man då trodde var blodkärlens insida mot blodet, endotelcellerna. Sakta men säkert kan man i litteraturen se att man börjat förstå att det är den håriga ”heltäckningsmattan”, glykokalyx, som skadas och därmed får NO-leveranserna till tunica media att avta och slutligen helt upphöra. När inga röda blodkroppar längre kan ta sig fram i de nu stela tunnaste tunna kapillärerna så får inte heller cellerna några leveranser av syre till sin cellandning och tillverkningen av ATP rasar. Detta följs av sviktande organ osv.
  2. Sedan mars i fjol har vi levt med SARS-CoV2 (covid-19) och sedan en tid tillbaka läser man i rapport efter rapport i Pubmed hur sjukdomssymptomen påminner om de man får vid sepsis. Detta innebär troligen att corona-sars2 viruset skadar glykokalyx på samma snabba sätt som bakterier gör vid sepsis.
  3. Det långsamma sättet att skada sin glykokalyx pågår under många år under vilken tid man äter alldeles för mycket socker och mjölmat, vilket innebär att man lever med alltför mycket socker i blodet. Detta skadar glykokalyx – sakta men säkert även om du ännu inte fått diagnosen diabetes2. Ofta är det när man kommit upp till pensionsåldern och senare som symptomen ger sig till känna i form av att rörligheten minskar, stelheten gör sig påmind, man får ont både här och där i kroppen, det gör ont i benen, man får svårt att andas, man får känningar från hjärtat, synen försämras på olika sätt, man får sår som tar längre tid att läka, muskelstyrkan avtar osv. Detta kan inte förklaras med stigande ålder – ålder i sig orsakar inte sjukdom!

Tro nu inte att en förstörd glykokalyx betyder att inget finns att göra för att bli av med dessa som vi tror oundvikliga åldersproblem. Det finns mycket som tyder på att man kan få en av långvarigt socker-, mjöl- och stärkelsemissbruk förstörd glykokalyx att växa sig frisk igen. För mig tog det ungefär 18 månader att bli av med min spasmangina (kärlkramp med helt rena kranskärl) och mitt förmaksflimmer efter det att jag slutat äta socker-, mjöl- och stärkelsemat och dricka söta drycker inklusive en jobbig period som konvalescent efter en knäplastik och smärtlindring med Cox-2-hämmare som orsakade hjärtsvikt som nu är försvunnen. Jag var nere i EF ‹35% och var för några månader uppe i EF ›65% Det har nu gått mer än två år sedan min spasmangina och mitt förmaksflimmer försvann.

Så svaret på min fråga i rubriken är att det finns läkare som inte har en aning om att vi har en glykokalyx och än mindre känner de till hur den genom felaktig kost sakta men säkert förstörs och minskar sina leveranser av kväveoxid (NO) till kärlväggarnas muskelskikt (tunica media), vilket då tappar sin elasticitet. Med stela kapillärer orkar inte hjärtat pumpa fram röda blodkroppar med syre till cellerna vars cellandning därmed upphör. När då cellen börjar tillverka energi (ATP) med sin andra metod, jäsning, så bildas restprodukten mjölksyra som sänker pH-värdet till sur nivå. På detta reagerar nervändarna, vilket du känner som smärta. Detta är en trolig förklaring till dig som fått diagnosen fibromyalgi – smärta som flyttar runt i kroppen.

Lasse Blomdahl

16 reaktioner på ”Varför är sjukvården ointresserad av glykokalyx?”

  1. Dessa slags cilier måste ju vara väldigt små, men inte så små att det krävs extrema mikroskop för att betrakta. Därmed borde man kunna observera förändringar antingen direkt i kärlen på plats, eller i värsta fall kan man med en liten biopsi-manöver titta på det utanför kroppen. Då inställer sig frågan: Finns det någon forskning på hur olika levnadssätt förbättrar glykokalyxen? Kanske finns rent av “hårresande” bra läke-metoder ;).

    För även om det känns troligt Lasse, så är det ju inte säkert att återställd glykokalyx är anledningen till din tydligt förbättrade kärlhälsa.Det kan ju hypotetiskt också vara så att du mist det skyddet, men att epitelet inte angrips av lika mycket “skit” tack vare koständringen, så du klarar dig utan det. Jag tror på din hypotes att det kan återbildas, men det skulle vara intressant om det fanns bekräftande studier där man ser detta i mikroskop. Jag känner till detta hår sedan tidigare, men visste inte att det hette glykokalyx.

    1. Istället för att jag försöker reda ut begreppen för dig så hänvisar jag till Pubmed. Sök på Hans Vink så kommer du att få många svar på dina frågor. Han är mannen som utvecklade ett mikroendoskop med vilket man
      kan se och fotografera glykokalyx i de ytliga kärlen under tungan. Den som först kunde se denna håriga yta var annars J H Luft som 1966 när elektronmikroskopin etablerats lyckades se denna håriga yta.

    2. För något halvår sedan fanns här en rapport av Angela Stanton rörande glykokalyx. Den var intressant. Som jag minns det kan kroppen reparera glykokalyx, G, mellan inom några timmar och upp till en vecka. En kolhydratrik dag kan bryta ner G avsevärt. Noterbart är att en nedbruten G beror på högt blodsocker. Dess skyddande verkan minskar därvid. Som grädde på moset så förstör också ett högt blodsocker LDL-partiklarna. Dessa blir glykerade och förvandlas till “small dense LDL”. Dessa är främmande för kroppen och har ingen receptor, slutdestination, och fastnar till slut i endotelväggen och bildar till slut plack med allt vad det innebär.
      Jag rekommenderar alla att lyssna på Youtube och söka på “low carb down under”.
      Här finns mängder av intressant information. Hög klass. Också, Robert Lustig. Han är en auktoritet när det gäller om hur socker påverkar oss.
      Läs gärna Ralf Sundbergs bok,: Forskningsfusket bara fortsätter. Han har gjort ett mycket ambitiöst arbete med den.
      // Anders

  2. När du säger “slem hinna” så har alla hört talas om det men när man säger glykocalyx så blir alla ett frågetecken. Den består främst av vatten och glycoaminoproteiner som binder vattnet o ger det dess geleliknande substans, i combinaton med en del molekyler som innehåller sulfatgrupper. Sen har du håret som du nämner som rör sig som vågor osv osv….Men all form av “föda” som har en uttorkande effekt samt föda som bryter ner det gel liknande vattnet gör att den sakta men säkert förstörs. Du kan dock kompensera detta genom att tillämpa vissa marina växter som fungerar lite som spackel på din glycocalyx. JAg kan nog fortsätta i evigheter men de jag försöker säga är att alla som läser detta borde börja studera marina växter som växer på västkusten i sverige. Alla de ätliga som tillhör båda bruna, röda och gröna alger/tång.

    1. Jag förstår att du tagit del av information från de två företag som försöker sälja produkter tillverkade av alger, vilka visat sig ha en viss positiv effekt på återbildningen av skadad glykokalyx.

      1. Intressant……Här försöker, vad jag förstår, företag sälja något som skall reparera skadad glykokalyx. (har ingen egen källa utan litar på din uppgift.)
        Vän av ordning undrar då varför man inte från början ser till att INTE ÄTA EN MASSA KOLHYDRATER som ju förstör glykokalyx.
        Det finns som jag ser det tre farliga S. Socker, Spannmål, Stillasittande.
        Plockar man bort dem så kommer man långt.
        Har ätit LCHF i snart två år. Har nog aldrig mått bättre!!!

        1. Det gläder mig att läsa att du aldrig mått bättre. Så är det också med mig – både fysiskt och psykiskt och med det senaste menar jag kognitivt. Det är därför jag orkat studera glykokalyx i drygt fyra år och det kommer jag att fortsätta med.

  3. Glykokalyx har en slags motsvarighet i tunntarmens tarmludd, villi intestinales, som medför att näringsämnen som aminosyror och glykos kan upptas. Utan dessa villi sker således inget sådant upptag. Förstört tarmludd medför att tunntarmen får förhårdnad innersida som minskar dess förmåga att absorbera mineraler. Villi förstörs bl.a. av gluten i mjöl och kemiska ämnen inkl. s.k. läkemedel. Någon som hört att skolmedicinska läkare på djupet förstått sådant ’tillbakabildat’ näringsupptag i diskussion om sjukdomars orsak?

    1. Det var när jag följt kosten ner i tarmen och lärt mig hur tarmens glykokalyx bryts ner av felaktig kost, som jag fortsatte in i blodcirkulationen och upptäckte blodkärlens och hjärtats glykokalyx. Då blev jag nyfiken på vad som händer om denna glykokalyx är skadad eller sjuk (välj själv vad du vill kalla det). Jag har fler artiklar som kommer att publiceras här. Jag tror att dessa kan sprida ytterligare ljus över glykokalyx betydelse för vår hälsa. En av dessa artiklar finns redan att läsa i tidskriften Medicinsk Access nr 6 som utkom ganska nyligen. Den heter “Ett försök att förklara ME/CFS och fibromyalgi”.

  4. Glykokalyx kan jämföras med villi intestinalis eller ‘tarmluddet’ i tunntarmen. Dessa villi tar upp näring, aminosyror och glykos. Utan dessa små utskott hårdnar tarmväggen och upptaget av mineraler försvåras. Villi intestinalis förstörs av bl.a. gluten i mjöl samt av kemiska ämnen inkl s.k. läkemedel.

  5. Tusen tack för detta. Jag har fått en förklaring på något jag undrat över länge. Jag blev för två år sedan väldigt sjuk. Jag hade inflammation i alla mina blodkärl. Läkaren sa att jag hade en ovanlig reumatisk sjukdom som förkortas PAN. Fick äta cortison i två år. Är idag frisk och mår väldigt bra. Äter C-D och Zink dagligen. Vågar absolut inte ta något vaccin trots påtryckningar och få in något i mina blodkärl igen.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.