Vetenskapssamhällets dekadens del 1

Vi lever i en tid där det vetenskapssamhälle som en gång växte fram ur upplysningstidens ideal, börjat präglas av en tilltagande dekadens. Upplysningens bärande idé var tron på människans förnuft. Därför skulle man inte längre okritiskt tro på sådant som makthavare och andra auktoriteter hävdade. Man behövde inte ens längre tro på det som präster predikade. Detta innebar ett paradigmskifte som skulle initiera en exempellös vetenskaplig utveckling och lägga grunden för det moderna samhället.

Upplysningen hämtade sin kraft från stora förnuftsbaserade framsteg inom naturvetenskaperna. Ur detta skapades en samhällsordning som allt mer grundades på den vetenskapliga metoden. Den går ut på att observera verkligheten och forma den teoretiska hypotes som bäst beskriver det man kan observera. En hypotes som sedan ständigt måste kunna falsifieras och kunna omprövas för att bättre passa nytillkommande observationer.

Isac Newton observerade det fallande äpplet och det ledde honom fram till den hypotetiska Newtonska mekaniken. Med Einstein kom Newtons mekanik att omprövas för att ge plats åt den nya relativitetsteorin som nu stötts och blötts av andra vetenskapsmän i över hundra år, utan att någon ännu kunnat komma med en bättre.

Filosofen Karl Popper har senare formulerat den grundläggande vetenskapsteorin. Han uppställde som grundkrav för att något ska kunna betraktas som vetenskapligt, att ifrågavarande vetenskapliga hypotes ska kunna falsifieras. En hypotes ska kunna formuleras i form av bassatser och om de motbevisas så är hypotesen falsifierad. Enligt Poppers mening kan ingenting fullt ut bevisas, däremot kan någonting fullt ut motbevisas.

Nu har utvecklingen börjat vända och vi ser tilltagande avsteg från den vetenskapliga metoden och Poppers vetenskapsteori. Istället präglas vetenskapssamhället allt mer av falska hypoteser som formas efter en uppdiktad verklighet som olika starka intressen vill ska gälla. Kontakten med faktiska observationer av verkligheten blir på vetenskapsområde efter vetenskapsområde allt svagare. Uppdiktade modeller utan förankring i faktiska observationer har kommit att spela en allt större roll. Det sorgliga är att flertalet av de akademier som skapats för att försvara vetenskap och mänskligt förnuft, idag många gånger leder utvecklingen bort från den vetenskapliga metoden. Som medlem i en sådan akademi vet jag vad det handlar om, jag har kunnat följa förfallet på nära håll.

Frågan vi måste ställa oss är; varför vi nu ser allt fler och allt större avsteg från den vetenskapliga metoden? Varför fjärmar sig vetenskapsetablissemanget från tron på Poppers vetenskapsteori och människans förnuft?

Min hypotes är att grundorsaken är den enorma ekonomiska utvecklingen som en gång triggades av de vetenskapliga framstegen i upplysningens spår. Framstegen inom natur- och andra vetenskaper lade grunden för en ekonomisk tillväxt utan tidigare motstycke i historien. Det i sin tur har på dryga hundra år skapat enorma växande rikedomar koncentrerade till ett fåtal globala företag och banker med en dominerande roll på sina respektive marknader. Det har i praktiken gett många av dem en monopolställning enskilt eller i grupp. De entreprenörer som byggt upp dessa företag har blivit enormt rika i en takt som vida överstiger välståndstillväxten i samhället i övrigt.

Den här förmögenhetskoncentrationen medför en växande makt i händerna på ett fåtal mycket förmögna oligarker och familjeklaner och de företag och banker som de kontrollerar. Den ekonomiska makten har gradvis ökat sitt inflytande över samhällets politiska maktinstitutioner, för att i västvärlden bli den allt mer dominerade maktfaktorn. Man har genom att lägga under sig medierna tagit kontrollen över opinionsbildningen och kontrollerar därmed den skenbara demokratiska processen. Med sina enorma ekonomiska tillgångar och kontroll över medierna, är oligarkerna dom som väljer ut politiska makthavare och man satsar på de mest lättköpta. USA har sedan länge utvecklats från demokrati till oligarki och med EU går nu Europa nu samma väg.

Vad får då detta för betydelse för vetenskapssamhället?

De stora företagen, bankerna och privata förmögenheterna är idag på område efter område de viktigaste finansiärerna av vetenskaplig forskning. Det ger de stora ekonomiska intressena ett avgörande inflytande över forskningens inriktning och innehåll. Forskning som på något sätt kan hota dessa ekonomiska intressen får givetvis allt svårare att hitta finansiering. Genom sitt stora inflytande över opinionsbildning och politiker har oligarkin även ett indirekt inflytande över det som borde vara oberoende skattefinansierad forskning. Alla som har erfarenhet av forskarvärlden vet hur en ordning som denna, med tiden kommer att skapa en enkelriktad vetenskap helt i oligarkins intresse. Forskare är även människor och de kan, precis som politiker, köpas.

Den här dekadensen av vetenskapssamhället är ett allvarligt hot mot mänsklighetens fortsatta utveckling och välbefinnande. Jag återkommer med några konkreta exempel i nästkommande avsnitt.

Lars Bern

Om ni vill stödja Riksföreningen för Metabol Hälsa ekonomiskt, har ni möjlighet att göra det genom att antingen bli stödjande medlem i RMH eller att donera till föreningen. Alla medel som flyter in går oavkortat till vår ideella verksamhet. De enda betalningar som går till engagerade personer är en liten blygsam lön till den kvinna som sköter medlemsregistret och till betalning av reseutlägg och andra direkta omkostnader i arbetet mot kvitto. Styrelsen jobbar helt ideellt.

Föreningen kan ta emot bidrag på följande konton:

Bankgiro:     195-1607

Swish:           123 270 0441

6 reaktioner på ”Vetenskapssamhällets dekadens del 1”

  1. Lisbeth Svensson

    Skrämmande. Hur det får gå till.
    Regeringen måste svara på detta.
    Var är demokratin i handling.
    Folkets talan. Inte bara de rika.
    Var är rättvisan och Människors lika värde..
    Tänk om och tänk rätt.
    Var är solidariteten..

  2. En mycket viktig, och belysande, artikel! Ser fram emot nästa avsnitt. Sverige har väl en jämförelsevis stark koncentration till de offentliga institutionerna på universitet och högskolor när det gäller vetenskap och forskning. Oligarkins inflytande via politikerna är förstås förödande för dessa institutioners legitimitet, i realiteten. Men man kan väl anta att de ekonomiska intressena verkar för att de offentliga institutionerna inte faller, eftersom de kan ge en falsk legitimitet åt en utifrån styrd forskning. Samtidigt finns en diskussion i media om dessa institutioners framtid i det förändrade samhället även ifråga om deras ställning inom utbildning. Kopplingen mellan utbildning och forskning har ju traditionellt varit viktig för deras ställning.

  3. Det skulle vara intressant att höra vad regeringen har att säga om det här, vad De Har för försvar.

  4. Kan man få de vetenskapliga institutionerna att kommentera? Skulle förvåna mig mycket. De tiger och fortsätter som tidigare. Lugnast så. Är det inte dags för Sveriges Riksdag att anordna en diskussion om vetenskapens situation i Sverige och i världen? Finns det någon politiker som vill ta på sig uppdraget?

Kommentarer är stängda.