Covid-19 är en metabol sjukdom

För att förstå sambandet mellan metabol sjukdom och Covid-19 bör vi främst koncentrera oss på kolhydratmetabolismen. Följande är metabola sjukdomar som faller inom den kategori som har relevans:

  • Prediabetes
  • Typ 2-diabetes
  • Insulinresistens
  • Hypertoni
  • Hjärt-kärlsjukdom
  • Stroke
  • Cancer–inte alla men de flesta
  • Fetma–inte alla feta är metaboliskt sjuka men ca 80% är det
  • Inre förfettning

De kliniska erfarenheterna senaste året visar att de allvarligaste Covid-19-fallen är personer som har en eller flera av de ovan nämnda underliggande tillstånden. Dessa tillstånd är även mycket vanliga bland våra äldre på äldreboenden och under hemtjänstvård. Skolmedicinen botar nämligen inte de metabola sjukdomarna utan man sätter mest in symptomdämpande kemikalier. KOL och astma finns också på listan över underliggande tillstånd, men senare utvärderingar visar färre negativa konsekvenser där än förväntat.

Vad är då kopplingen mellan metabol sjuklighet och Covid-19?

Det har visat sig att Covid-19 inte i första hand är en respiratorisk utan en vaskulär sjukdom med respiratoriska konsekvenser. SARS-CoV-2 (SC2) viruset angriper nämligen i första hand kroppens blodkärl. Blodkärlens insida är täckt av ett enkelt lager endotel. Endotelfunktionen har en central roll vad gäller cirkulationen och regleringen av blodflödet. Endotelet har flera uppgifter, varav en är att skydda det område där blodet strömmar i blodkärlet och även att släppa igenom vissa ämnen till musklerna. Utanpå endotelet finns ett ytlager av ett hårliknande ämne vänt inåt mot blodflödet. Det består av glykosylerade proteiner som kallas glykokalyx. Det är ett mycket halt “hår” (cilier) som håller blodet flytande i en riktning. Den senare är ett viktigt skyddande skikt som oavsett flöden i blodet bildar en barriär mellan blodet och endotelväggen.

Glykokalyxen är inte ett passivt lager celler utan det styr viktiga funktioner i kommunikationen mellan blod och kärlvägg. Den binder ett tjockare lager icke-cirkulerande blodplasma till sig. Lagret bryts snabbt ner vid t.ex. inflammatoriska tillstånd vid t.ex. sepsis och högt blodsocker, varvid kärlväggens funktion rubbas.

Glukos skadar glykokalyxen, inte bara från långsiktig hög kolhydratkonsumtion, utan även från en enda stor måltid med mycket glukos. Att äta mycket kolhydrater i en måltid eller i de flesta måltider, som i en typisk amerikansk kost, blir detsamma som att äta socker och alla sötade livsmedel, majs och stärkelse, de flesta frukter, juice och läsk. Det orsakar en stor glukosbelastning i blodet. Högt intag av glukos/kolhydrat skadar glykokalyxen så att den förstörs mer eller mindre. De flesta processade livsmedel innehåller ofta socker, majs och stärkelse, så de uppfyller alltså denna kategori även om de är konserver av kött eller grönsaker.

När glykokalyxen skadas avlägsnas alla hinder att komma åt endotelet, vilket ökar risken för skador. Endotel kan bli inflammerat av något i blodet, inklusive patogener, såsom virus. Industriellt processade fröoljor i kosten är ett annat exempel. De senare ger upphov till transfetter som även är starkt inflammationsframkallande. Sådana inflammationer initierar de kärlskador som senare ligger bakom olika hjärtkärlsjukdomar. Det är alltså inte animaliskt fett som smör som ger kärlskador, utan just de processade vegetabiliska fetterna, som ofta förordas av okunniga skolmedicinare.

Personer med metabol sjukdom på grund av för mycket kolhydrater i kosten har ofta höga blodsockernivåer, vilket alltså skadar glykokalyx. När glykokalyxen är skadad kan det ta 8-12 timmar för den att återhämta sig. Så om man äter en kolhydratrik måltid, såsom potatis, ris, bönor, ett par skivor bröd, en pastarätt, en bit kaka, ett glas fruktjuice, läsk, eller en stor portion tropiska frukter, etc., då orsakar det en öppen sårbar tidsperiod på 8 till 12 timmar under vilken tid SC2-virus lättare kan attackera endotelcellerna i blodkärlen. Hos metabolt sjuka personer med högt blodsocker, är glykokalyx permanent skadad och inflammatoriska skador på endotelet är vanliga.

Vitamin C behövs för att proteinet kollagen, som finns i blodkärlens bindväv, ska bildas normalt. Det behövs som reducerande medel då molekylärt syre används för att hydroxylera prolin och lysin så att kollagenfibrerna skall kunna korslänkas till varandra. Allvarlig brist av vitamin C leder således till att mängden kollagen i bindväven minskar och blir av dålig kvalitet. Det ger svag vävnad med blödningsrisk som följd. Detta är grundorsaken bakom sjukdomen skörbjugg som en gång skördade tusentals sjömäns liv under långa tider till havs.

Att få in SC2 virus i endotelcellerna är dåliga nyheter, på grund av kaskaden av händelser som det initierar. I lagret precis under endotelcellerna mellan endotel och muskeln finner vi von willebrand-faktorn (VWF) som spelar en viktig roll för blodets koagulation. Ifall endotelen skadas, spelar VWF en viktig roll för koagulationen för att stoppa blödningen. Anledningen till detta är tydlig: skadad endotelvägg kan leda till kraftig blödning, så det är viktigt att koagulera skadan så fort som möjligt. Detta skiljer sig inte från när man skär sig i fingret.

Koagulationsfaktorer, såsom d-dimer, fibrin, protrombin och andra finns vanligtvis i överskott i SC2 infekterade kärl. Det orsakar små blodproppar i arteriolier och kapillärer i lungorna, eftersom viruset angriper endotelcellerna i lungorna och där orsakar inflammation som ofta ger blödning. Massor av kapillärer i lungorna får små tromboser som ett resultat av skadan på endotelet. Detta liknar lungemboli (PE), förutom att PE är en stor blodpropp, som ofta kan tas bort, men i detta fall finns det hundratals blodproppar i de viktiga kapillärerna i lungorna. Dessa små blodproppar bildar massor av tromboser som förhindra syresättning. Lungorna, som vissa andra organ, försöker hitta vägar runt problemet med slutna kapillärer genom att skapa nya kapillärer, men utrymmet i lungorna är begränsat.

Lungorna kan inte byta O2 och CO2 eftersom kapillärerna är avstängda av tromboserna och då nya kapillärer formas, fylls lungorna upp med dessa. Ventilatorer hjälper ofta inte eftersom problemet är brist på blodkärl genom vilka syreutbyte kan äga rum. Så oavsett hur mycket lungorna pressas in och ut och fylls med syre, så går det inte in och ut ur blodet hos patienten. Det finns nästan ingen syrerörelse i blodet. Detta är vad som ofta leder till ett fatalt utfall.

Förebyggande av det kritiska tillstånd där blodet inte får syre är sannolikt möjligt. Det viktigaste verkar som sagt vara ett väl fungerande glykokalyx för att förhindra skador på endotelet och därför minimera risken att det blir infekterat av viruset. För att säkerställa att glykokalyx är intakt, är en bra strategi att undvika kolhydratrik kost och inflammatoriska processade fröoljor. God tillförsel av C-vitamin har även en stärkande effekt på endotelet som minskar blödningsbenägenheten.

Det är dessa skador på blodkärlen som sannolikt är huvudförklaringen till att många som tillfrisknat från själva virusinfektionen har allvarliga kvardröjande besvär och påverkan på flera organ i kroppen, något som kan leda till långa sjukskrivningar innan man tillfrisknar helt. Kärlskadorna är inte koncentrerade till bara lungorna utan kan även observeras i hjärta, hjärna, njurar m.m..

En hälsosam kost betyder olika saker för olika människor, och under normala omständigheter kan vi bara rycka på axlarna och acceptera våra olikheter. Men en sak har Covid-19 lärt oss, det är att metabol hälsa betyder mycket mer än att kontrollera typ 2 diabetes eller undvika övervikt. Metabola sjukdomar orsakade av för mycket kolhydrater kan förebyggas. De som redan är etablerade är möjliga att vända och mycket avancerade former är möjliga att få kontroll över. Vi måste verkligen sluta äta socker, spannmål, stärkelse, frukter som är naturligt höga i socker, fruktjuicer, läsk, och processade livsmedel och fröoljor. Den bästa kostregimen att följa finns väl beskriven av den brittiske kardiologen Aseem Malhothra i boken ”Bättre immunförsvar på 21 dager”. Han rekommenderar en kosthållning väl i linje med LCHF-kosten som ofta demoniseras av den skolmedicin som i detta sammanhang gått helt vilse.

Det är oklart för mig hur stor skada industriellt bearbetade vegetabiliska och fröoljor kan orsaka på glykokalyx. Från liknande endotelskador som orsakar hjärt-hjärtsjukdomar och som leder till hjärtinfarkt, vet vi dock att processade fröoljor orsakar skador på artärväggarna. Eftersom de är skadliga för endotelet, orsakar de sannolikt skador på glykokalyx också. Detta innebär att vi måste undvika alla industriellt bearbetade livsmedel eftersom de nästan alltid innehåller någon form av socker och dessa dåliga oljor. Använd mättade animaliska fetter och undvik mat som har en innehållsförteckning och minimera intaget av blodsockerhöjande kolhydrater.

Lars Bern

Om ni vill stödja Riksföreningen för Metabol Hälsa ekonomiskt, har ni möjlighet att göra det genom att antingen bli stödjande medlem i RMH eller att donera till föreningen. Alla medel som flyter in går oavkortat till vår ideella verksamhet. De enda betalningar som går till engagerade personer är en liten blygsam lön till den kvinna som sköter medlemsregistret och till betalning av reseutlägg och andra direkta omkostnader i arbetet mot kvitto. Styrelsen jobbar helt ideellt.

Föreningen kan ta emot bidrag på följande konton:

Bankgiro:     195-1607

Swish:           123 270 0441

9 reaktioner på ”Covid-19 är en metabol sjukdom”

    1. Men om du genom att under lång tid har ätit mycket socker och mjölmat och druckit söta drycker och på så vis har skadat din glykokalyx, så har du inte mycket skydd kvar.
      Sluta äta socker och mjölmat och dricka söta drycker och din glykokalyx kommer att växa sig frisk igen. Hur lång tid det tar är oklart. För mig tog det 18 månader att få min spasmangina att försvinna så att jag kan träna utan att hjärtat stoppar mig.

  1. Stort tack till Lasse Blomdahl som gått “all in” genom att med ett omfattande inlägg vidareutbilda oss andra. Det sägs att läsa en bok är att få tillgång till författarens hela livserfarenhet. Detta gäller även som här – med ett stort, litet inlägg!

    1. Tack
      Idag blev mitt hjärta kontrollerat med ultraljud. Den medicinske analytikern som gjorde undersökningen var specialutbildad på hjärta, kärl och lungor, men hade aldrig hört talas om glykokalyx!!!

  2. Du har inte beskrivit hur frisk glykokalyx är garanten för tillräckligt med kväveoxid (NO) till kärlväggens muskelskikt (tunica media) så att kärlet bibehåller sin elasticitet – utan elasticitet kommer inte det syrerika blodet fram till sina mål ute i vävnaderna de enskilda cellernas mitokondrier. Här kommer en mer komplett redovisning av min resa:

    Frisk glykokalyx ger dig ett långt och friskt liv
    Om du däremot har en sjuk glykokalyx så kan du visserligen få ett långt liv, men upp i åldern är sannolikheten stor att du kommer att drabbas av någon av de sjukdomar som så många äldre får leva med under de sista åren. Glykokalyx kallas det flimmerhår eller ludd som finns, eller ska finnas, på alla ytor som är i kontakt med vårt blod dvs insidan på våra blodkärl och på hjärtats insida.
    När jag hösten 1962 som 23-åring började arbeta på Sveriges ledande företag när det gällde kirurgiska produkter fick jag som uppgift att introducera enkelt uttryckt plastpåsar för blodtransfusion. Ingen på företaget hade någon kunskap om blod och blodtransfusion, varför jag på Akademibokhandeln i Stockholm inhandlade boken ”Blodet” av Isaac Asimov. Denna bok blev grunden för mina idag samlade kunskaper om vår cirkulationsapparat eller blodomlopp som det då ofta kallades.
    När jag under åren 1976-1989 arbetade för en amerikansk tillverkare av artärproteser, av såväl syntetiskt som biologiskt material, lärde jag mig att insidan på blodkärlen och hjärtats insida kallas för endotel, som består av endotelceller – ingenting nämndes då om någon glykokalyx.
    Nu har jag på Pubmed (det amerikanska National Institute of Health medicinska nätbiblioteket) under tre år studerat och funderat över allt som redovisas under sökord som har anknytning till ”endothelial glycocalyx”.
    Det är med detta som grund jag påstår att en frisk glykokalyx ger ett långt och friskt liv. När patienter som börjat komma upp i ålder söker läkare så är det vanligt att man beklagar sig över stelhet och trötthet. Det är troligen av vänlighet som läkaren ofta svarar att du inte längre är en ungdom och säger, som en självklar sanning, att stelhet och trötthet kommer med åldern. Jovisst kommer stelhet och trötthet med stigande ålder, men det är inte åldern i sig som är orsaken.
    Bakgrunden till att jag blev intresserad av glykokalyx är att jag för ca tio år sedan blev diagnosticerad med spasmangina dvs kärlkramp med helt rena kranskärl. Detta bekräftades under de kommande åren med kranskärls-angiografi vid ytterligare tre tillfällen. Jag blev ordinerad nitroglycerintabletter och –spray utan någon egentlig nytta. Det blev svårt med fysiska ansträngningar och det blev ofta så att jag fick stanna upp en stund när spasmanginan gjorde sig påmind vid fysisk träning, promenad eller annan fysisk aktivitet.
    Men det var inte detta som fick mig att påbörja mina studier utan det var min sons utmattning som ledde till att han låg i mörkt och ljudlöst rum med energi som bara räckte till det allra nödvändigaste dvs att äta och ta sig till toaletten. Jag drog slutsatsen att hans energiproduktion inte fungerar dvs att cellernas kraftverk, mitokondrierna, av någon anledning inte fungerar som de ska. Jag lärde mig att mitokondrierna gör energi av glukos men också av både fett och protein om det behövs. Videoföreläsningar med framlidne anestesiläkaren vid Karolinska sjukhuset, Tore Persson, blev en ögonöppnare som på ett mycket tydligt sätt visade hur detta fungerar.
    Mina funderingar sökte sig till det vi äter och dricker och att det på något sätt måste påverka hur vi mår och hur mycket energi vi kan producera i våra mitokondrier. Det stod klart för mig att dagens människor äter en kost med mycket mer kolhydrater än vad våra förfäder gjorde, vilket bekräftas av att Livsmedelsverket sedan 1976 rekommenderar oss att hälften av vår kost eller t.o.m. mer ska vara kolhydrater dvs sådant som är uppbyggt av sockermolekyler. Jag studerade foton från sent 1800-tal till mitten av 1900-talet och fann att dåtidens människor, som inte alls åt så mycket kolhydrater, såg annorlunda ut än vad vi gör idag.
    Jag hade blivit medlem i ME-föreningen och besökt deras sammankomster och lyssnat på sammanfattningar av det senaste inom forskningen. Det slog mig i efterhand att man pekat på mitokondrierna och sagt att hit har vi kommit, det är något som händer här som gör att ATP-tillverkningen inte fungerar – men vi vet inte vad det är.
    Spasmanginan fortsatte att hindra mina fysiska övningar. Nu blev jag diagnosticerad med förmaksflimmer efter att jag på motionscykelns pulsmätare lagt märke till att min puls utan egentlig anledning ibland stack upp och ner lite hur som helst.
    Då tog jag beslutet att med mig själv som försökskanin lägga om min kost till LCHF dvs så lite kolhydrater som möjligt och istället öka mitt intag av fett och ovanjordsgrönsaker. När jag den 1/12 2017 gick ”all in” med LCHF hade jag inga förväntningar på vad som skulle ske, bara att kostomläggningen borde komma att påverka mig på något sätt. Jag är 181 cm och vägde då 78 kg med en tydlig ”krockkudde” runt midjan.
    Efter två veckor började jag undra vad det var för fel på min mage eftersom den var alldeles tyst – inget mullrande, ingen uppblåsthet och inget vulkanutbrott i toalettstolen eller nedstänkt toalettstol. Efter den tredje veckan märkte jag att midjemåttet minskat och att jag gått ner sex kilo.
    Jag berättade för min son och hans fru om att jag gått in för strikt LCHF. Eftersom hon då deltagit i en kurs om hälsosam mat och båda var inställda på att ändra sin kost så började de med en inte fullt så strikt LCHF som jag. De hade också börjat förstå att det skulle kunna vara bra att minska på sitt intag av kolhydrater.
    Mitt förmaksflimmer behandlades med el-konvertering med ganska bra resultat. Spasmanginan fanns kvar men började bli något mindre besvärande, tyckte jag.
    Efter 18 månader upptäckte jag att jag kunde träna utan känningar av varken spasmanginan eller förmaksflimret, i varje fall inte så att det hindrade min träning. Nu har det gått ytterligare 18 månader efter vilka jag kan konstatera att min spasmangina försvunnit och att flimret nästan är försvunnet.
    Efter att mestadels ha fördrivit sina dagar liggandes har min son börjat orka mer och mer och jag ser på honom att han själv känner det som att han sakta blir allt bättre. Där satt jag och gladdes över att ha blivit av med min spasmangina och mitt förmaksflimmer och att min son verkar ha kommit en bit på vägen tillbaka till ett normalt liv. Hur kunde detta ha gått till?
    Nitroglycerinet hade ju ingen effekt på min spasmangina, men hur var det tänkt att fungera? Nitro betyder ju kväve, kan det vara det som skulle få min spasmangina att bli mindre jobbig? Det var då jag inledde mina studier på Pubmed där alla medicinskvetenskapliga artiklar är kvalitetsgranskade före publicering.
    Jo minsann, där lärde jag mig att tunica media (blodkärlens muskelskikt) måste få kväveoxid för att inte kärlet ska förlora sin elasticitet och stelna. Det finns väldigt tydligt evidens för detta. Men hur är det tänkt att tunica media ska få kväveoxid? Jo, genom att glykokalyx (flimmerhår eller ludd på kärlets insida mot blodet) deltar i en process som tillsammans med de innanför liggande endotelcellerna levererar kväveoxid till tunica media. Det är i alla fall den förklaring som ges i den vetenskapliga litteraturen.
    Skulle alltså min glykokalyx ha varit skadad och inte kunnat medverka vid tillverkningen av kväveoxid? Ja, varför skulle jag annars ha fått spasmangina? Skulle den sedan efter 18 månader med ”kolhydratfri” kost ha blivit frisk? Glykokalyx, som överhuvudtaget inte fanns omnämnd i litteraturen under min tid hos artärprotestillverkaren i USA!?
    Jag fokuserade på studier om glykokalyx och fann att kunskapen om att man på blodkärlens insida har ett ludd eller flimmerhår i alla år hade negligerats. Det man funnit vid dissektioner av blodkärl från avlidna var att insidan bestående av endotelceller är alldeles slät. Men, för omkring tjugo år sedan utvecklades ett mikroendoskop vilket kunde föras in i blodkärl på levande människa. Eftersom den var försedd med kraftig förstoring kunde man nu se luddet eller flimmerhåren som en tät matta täckande endotelcellerna. Men man såg också att ”heltäckningsmattan” ibland var väldigt gles och låg och ibland till och med saknades fläckvis. Det var då man började förstå att denna täta ”matta” kanske har någon funktion, vilket den visat sig ha – leverantör eller medleverantör av kväveoxid till blodkärlens muskelskikt, tunica media.
    När man försökte få glykokalyx att växa till sig genom att höja blodsockernivån så blev resultatet tvärt emot det förväntade – glykokalyx blev ännu mer fragmenterad. Detta tolkades som att långvarigt förhöjda blodsockernivåer kan leda till fragmenterad glykokalyx. Min egen alternativa förklaring är att det också skulle kunna vara den förhöjda insulinnivån som följer med förhöjt blodsocker under lång tid fram till att bukspottkörteln inte längre orkar producera insulin i den takt som du matar dig med ”sockermat” och du får diagnosen diabetes.
    Jag hade ända sedan barnsben frossat i sås och potatis, potatismos, söta desserter, godis, smörgåsar, bullar och söta drycker mm. Nu kunde jag förstå varför min spasmangina hade försvunnit på 18 månader under vilka jag inte ätit socker i olika former, mjöl och stärkelsemat, söta och alkoholhaltiga drycker.
    Men varför har mitt förmaksflimmer också så gott som försvunnit? Jo, glykokalyx täcker också hjärtats insida. I vänster förmak ska elektricitet gå från en punkt i förmakets ”tak” i jämna stråk utmed en frisk glykokalyx till en punkt på förmakets ”golv”. Om glykokalyx är skadad, eller fragmenterad som det kallas, så hoppar elektriciteten i oregelbundna mönster från ”tuva till tuva” dvs från och till de ytor som fortfarande har frisk glykokalyx. Detta kallas flimmer. Glykokalyx i mitt vänstra förmak hade alltså på 18 månader utan kolhydrater vuxit sig frisk igen – det är min förklaring.

    Hypotes 1
    Strikt LCHF fick min glykokalyx att bli frisk igen så att tunica media fick tillräckligt med kväveoxid för att återfå sin elasticitet och jag bli av med min spasmangina och mitt förmaksflimmer.
    Men hur kan det komma sig att min son, som inte orkat någonting annat än att ligga i ett mörkt och tyst rum och ta sig till toaletten, så tydligt blivit bättre i takt med att han börjat äta sockerfri mat? Ja, om min hypotes om att glykokalyx kan växa sig frisk dvs hög och tät när man slutar med socker, så blev hans glykokalyx allt friskare allt eftersom tiden gick. Men vad har det med hans ME att göra? Där är ju problemet att hans mitokondrier inte tillverkar så mycket energi (ATP) som behövs för att kunna leva ett normalt liv.
    Alla kroppens vävnader, vilka är uppbyggda av celler, vilka i sin tur innehåller mitokondrier, vilka är de som ska tillverka energi, är beroende av syre. Det är blodet som transporterar syret. För att pumpen hjärtat ska kunna pumpa ut blod också i de allra tunnaste blodkärlen måste dessa vara elastiska dvs ha en frisk glykokalyx för leveranser av kväveoxid till kärlväggens muskelskikt (tunica media). Ju tunnare blodkärl desto viktigare är det att kärlet inte stelnar pga uteblivna leveranser av kväveoxid.
    Sedan lång tid tillbaka är det väl känt att om bakterier kommer in i blodet så uppstår sepsis (det man kallade blodförgiftning) som kan sprida sig till livsviktiga organ och leda till döden. Det står visserligen inte beskrivet i litteraturen att det är glykokalyx som skadas. Man nämner ibland att det är endotelet som skadas eftersom man inte kände till glykokalyx existens förr i tiden.
    Min son råkade ut för sepsis i 20-årsåldern när han drabbades av campilobacter vilket höll på att gå riktigt illa. Sannolikt blev hans glykokalyx då skadad. Sedan dess har han haft diverse hälsoproblem, bla, problem med tarmen, envis afte i munnen så fort han åt ost – med åtföljande trötthet. Han har utretts många gånger av många olika läkare, men tyvärr utan framgång. Ett par månader efter att han börjat med LCHF kunde han åter äta ost utan att få afte. Han orkade gå runt huset och promenaderna blev allt längre, han började känna sig allt bättre.
    På sensommaren i år, dvs två år efter att han börjat med LCHF, spelade han några gånger en timmes tennis och i slutet av september spelade han 18 hål golf på en korthålsbana.

    Hypotes 2
    Inte helt strikt LCHF fick min sons glykokalyx att börja bli frisk igen så att tunica media kan få tillräckligt med kväveoxid för att kapillärerna ska återfå sin elasticitet och hjärtat orka pumpa syrerikt blod fram till mitokondrierna för att leverera syre till elektrontransportkdjan, citronsyracykeln och andnings-kedjan så att denna återigen kan producera ATP.
    Eftersom jag inte har några möjligheter att genom experiment bekräfta mina hypoteser, så har jag istället beslutat att försöka slå hål på mina hypoteser genom fortsatta studier på Pubmed.
    Lasse Blomdahl

Kommentarer är stängda.