GRUNDLURAD!

Från vännen Göran Sjöberg har jag fått denna text rörande hur vi luras att tro att vetenskapliga hypoteser alltid är detsamma som fakta, vilket jag skrivit om tidigare. På det medicinska området är en dyster sanning att rader av vetenskapliga hypoteser, vid en närmare granskning, visar sig vara allt annat än sanningar. Så här blir det allt oftare i sammanhang där ekonomiska och politiska intressen tagit över. Därför måste vi själva vara väl insatta för att inte bli grundlurade.

Lars Bern

Göran Sjöberg:

Det är lätt att bli ”upphetsad” när man blivit vetenskapligt övertygad att man blivit grundlurad av etablissemanget och just med föregivande av VETENSKAPEN blivit pådyvlad uppfattningar som inte håller för närmare granskning.

Och med president Trump anser jag idag att totalt korrumperat massmedia står för det mest omfattande och sofistikerade när det gäller ”Fake News”. Än mer sofistikerat är det sätt man undviker att ta upp någon verklighet som kan rubba ”deras cirklar” och deras ohemula girighet inom medicinen. Nu senast läste jag på alternativa media om hur man i Kina har börjat använda sig av intravenös behandling med C-vitamin i stora doser för att rädda livet på patienter som riskerar att dö av Coronavirus.

Om detta hör vi ingenting i våra massmedia.

År 1999 var jag själv övertygad om att medicin var en disciplin som var grundläggande vetenskaplig på samma sätt som mitt eget forskningsområde inom fysik/kemi/ metallurgi. Då drabbades jag av en mycket allvarlig hjärtinfarkt och började som gammal forskare intressera mig för detta, för mig helt nya hjärtmedicinska område, av naturliga skäl. Väldigt snabbt, inom ett halvår, kom jag fram till att den omfattande bypass-operationen som jag blev erbjuden inte skulle ge mig något längre liv och inte heller de fem olika hjärtmedicinerna och jag tackade helt enkelt nej till alltihop. Historien bakom bluffen kring kolesterolet som orsak till hjärtinfarkter var speciellt upprörande att ta del av. Ren korruption i mina ögon. Jag började istället intressera mig för och också tillämpa alternativa medicinska metoder, framför allt total kostomläggning till LCHF, och så här i backspegeln 20 år senare måste man nog säga att jag varit ganska framgångsrik. Det är betecknande att den senaste kardiologen jag träffade för fem år sedan fräste åt mig: ”Du har bara haft tur!” Nå, utan den attityden hade förstås hela hans värld rasat samman.

Senare kom jag också i nära kontakt med diabetes, psykisk sjukdom och cancer och började intressera mig för var och en av dessa sjukdomar och insåg hur vi har blivit grundlurade även vad det gäller dessa sjukdomar.

Ett område som jag dock till ganska nyligen fortfarande trodde var vetenskapligt grundmurat var dock vaccinering. Den vetenskapliga grundlogiken finns här. Genom att trigga vårt immunförsvar med ett ”avdödat” vaccin skapas antikroppar som sedan fungerar som ett livslångt skydd mot angrepp från de verkliga sjukdomsalstrande mikroorganismerna. Denna tankegång har vi i mer än hundra år nu blivit indoktrinerade med. Helt enkelt en medicinsk dogm.

Därför blev jag nu ”upphetsad” när jag verkligen började sätta mig in även i denna fråga och upptäckte även här hur grundlurad jag varit. Det var framför allt genom att läsa Suzanne Humphries och Roman Bystrianyks bok ”Disease, Vaccines, and the Forgotten History” som jag insåg vidden av lurendrejeriet som genomsyrar även denna medicinska subdisciplin.

Vad vi ständigt får höra är att vaccinerna har ”utrotat” svåra sjukdomar som plågat mänskligheten i århundrade. Problemet här är, vad Suzanne Humphries så övertygande dokumenterar, att sjukdomarna redan hade försvunnit när vaccinerna blev allmänna. T.ex. hade dödligheten i mässling redan minskat med 98 % då vaccinering introducerades 1963. Samma sak är ett faktum för kikhosta. Att då påstå att det är vaccinerna som ”räddat” mänskligheten från dessa sjukdomar är en uppenbar lögn. Samma trend kan man se för andra fruktade sjukdomar som smittkoppor, scharlakansfeber, difteri och polio. För mig var det rent chockerande att se graferna i boken som dokumenterade hur dessa sjukdomar försvann oberoende av vaccineringen. Tvärtom verkar det som att vaccinering istället orsakar dödsfall och andra livshotande sjukdomar.

Det mesta ställs på huvudet när man läser boken och man kan förstå att debatten lätt blir upphetsad när läkemedelsbolagens enorma vinster står på spel. Man behöver bara påminna om vaccinationen mot svininfluensan för några år sedan och hur Dr. Annika Dahlqvist höll på att mista sin läkarlegitimation för att hon protesterade mot vansinnet.

Det är genom den effektiva metoden att skapa rädsla som läkemedelsbolagen kan få sina jackpots. Jag kommer fortfarande ihåg hur jag i min ungdom stod i en jättelång kö för att få min smittkoppsvaccinering trots att risken att drabbas av den sjukdomen redan på 50-talet var helt obefintlig. Grafen i boken är väldigt övertygande.

Man kan då fråga sig varför alla dessa sjukdomar var ett så dödligt hot på 1800-talet och början av 1900-talet. I boken går man i detalj igenom hur fruktansvärda de sanitära förhållandena var för framför allt gemene man i städerna och speciellt för de fattigaste vilket bäddade för dessa sjukdomar. Inte minst gällde det dricksvattnet som ofta var allvarligt förorenat men även avsaknaden av effektiva avloppssystem och sophantering skapade ohyggliga förhållanden där tyfus och kolera lätt spred sig. Trångboddheten i industrialismens barndom bäddade också för smittspridningen. Folk var undernärda på olika sätt och svält var inte ovanlig och motståndskraften mot sjukdomar i gemen var därför inte stor. Första kapitlet i boken ger en levande beskrivning av dåtidens sanitära förhållanden och hur förbättringarna på detta område under 1900-talet var den grundläggande orsaken till att sjukdomarna försvann om vi ska tro författarna.

Ja – det är väldigt obehagligt att som gammal forskare inse att man på område efter område blivit grundlurad efter att själv ha satt sig in dessa områden.

Göran Sjöberg

Om ni vill stödja bloggen ekonomiskt, har ni möjlighet att göra det genom att antingen bli stödjande medlem i RMH eller att donera till föreningen. Alla medel som flyter in går oavkortat till vår ideella verksamhet. De enda betalningar som går till engagerade personer är en liten blygsam lön till den kvinna som sköter medlemsregistret och till betalning av reseutlägg och andra direkta omkostnader i arbetet mot kvitto. Styrelsen jobbar helt ideellt.

Föreningen kan ta emot bidrag på följande konton:

Bankgiro:     195-1607

Swish:           123 270 0441

7 reaktioner på ”GRUNDLURAD!”

  1. Men hur ska man få bedrägeriet uppdagat för befolkningen ?. I media får inte vaccinationskritiker komma till tals. De som arbetar inom vården ser bara till sitt eget bästa och ifrågasätter ingenting.

  2. Se Dr Suzanne Humphries föreläsning från Ängelholm inspelat av Canal 2 Opinion. Hela materialet är ca 2 h och 45 minuter långt och uppdelat på fyra klipp.
    I videomaterialet får du höra om Dr. Humphries bakgrund, om stelkramp, mässlingen, polio, immunitet, risker med aluminium i vacciner, vacciner och autism, vaccinförespråkarnas koppling till industrin, vaccination mot livmoderhalscancer, K-vitamininjektion av nyfödda, vikten av amningen samt spädbarns immunförsvar. http://www.thenhf.se/dr-suzanne-humphries-jag-foredrar-c-vitamin-och-kolloidalt-silver-i-stallet-for-vaccin/

  3. Tack Lars Bern för din informativa blogg. Du är beundransvärd och talar klarspråk vilket de flesta inte vågar. Tack.
    Var kan man köpa C-vitamin i 2-3 kilosförpackningar? Jag har för mig att du nämnt att du köper någonstans från Skåne.
    Vänligen Ebba Litzén

  4. Grundlurad är bara förnamnet. Min fråga är ständigt hur blir vi av med landets “ledning”? Förfallet är naturligtvis ett resultat av decennier av dumskallarnas sammansvärjning

  5. Hjärt- & Lungfonden felinformerar
    Omkring 300.000 personer diagnostiseras varje år med sjukdom i cirkulationsapparaten dvs hjärta och kärl. I Hjärt- & Lungfondens skrift om kranskärlssjukdomar läser man ”Liksom hjärtinfarkt orsakas kärlkramp av åderförfettning i hjärtats kranskärl”.
    Då kommer givetvis följdfrågan vad som orsakar åderförfettning. Längre fram i skriften står ”Ett friskt blodkärl är mjukt och elastiskt och tillåter blodet att fritt strömma igenom för att förse organ och vävnader med syre och näring. Vid åderförfettning lagras fett, celler och bindväv in i kärlväggarna som blir stela och förtjockade. Inlagringen kallas plack. Tillståndet kallades tidigare åderförkalkning, men benämns i dag åderförfettning på grund av blodfetternas centrala roll i sammanhanget.”
    Förklaringen, som gulmarkerats, är att gå händelserna i förväg. Enligt denna förklaring är det alltså fett, celler och bindväv som plötsligt fastnar på kärlets insida. Då, just då, menar tydligen Hjärt- & Lungfonden att kärlets elasticitet försvinner med stel kärlvägg som resultat.
    Sedan decennier tillbaka förskrivs nitroglycerin till angina-patienter för att krampande kärl ska få kväveoxid (NO) och återfå sin elasticitet. Det är alltså sedan länge väl känt att utan NO så stelnar kärlväggens muskelskikt (tunica media). Därför kan det vara av intresse att finna ut vad det är som gör att tunica media inte får tillräckligt med NO.
    De senaste tio åren har det i PubMed publicerats mängder av studier om glycocalyx, dvs den ”luddiga” utsidan på endotelcellerna, vad den är till för, hur den kan skadas och tappa sin funktion och hur den kan återskapas och få tillbaka sin funktion.
    Istället för att ange alla källor i Pubmed varifrån jag hämtat min information nöjer jag mig med att hänvisa till N.L. Pillinger et al. som 2017 slutförde en litteratur-genomgång och i Anesthesia & Intensive Care fick publicerat ”Endothelial glycocalyx: basic science and clinical implications.”
    Det är föga troligt att normala fluffiga LDL-molekyler skulle kunna fastna i tät och tjock glycocalyx, vilken är endotelets slemhinna (på samma sätt som tarmluddet är tarmens slemhinna). Länge trodde man att glycocalyx enda uppgift är att se till att det som rinner inne i blodkärlet inte ska fastna på dess väggar – något som en frisk glycocalyx också sköter helt perfekt fram till att exempelvis höga halter av blodsocker börjar skada den.
    En frisk glycocalyx, som är tät och tjock, blir gles och tunn genom att under många år påverkas av alltför mycket blodsocker. En sådan glycocalyx kommer inte att kunna sköta sin kanske viktigaste uppgift, vilket är att se till att tunica media får tillräckliga leveranser av kväveoxid (NO). Utan tillräckligt med NO så stelnar blodkärlets väggar och stela rör fungerar inte i ett system som bygger på att kärlväggarna ska vara elastiska.
    Samtidigt som det höga blodsockret under många år skadat glycocalyx, har det också oxiderat de stora fluffiga kolesterolmolekylerna (LDL) så att dessa blivit små och hårda.
    Nu har vi alltså efter många års ätande av alltför mycket socker- och mjölmat (kolhydrater) fått massor av små hårda LDL-molekyler i våra blodkärl. Dessa riskerar att fastna i den nu glesa och tunna glycocalyxen innanför vilken vi nu också har en stel tunica media.
    Det är inte kolesterolet som gör att kärlväggen blir stel. Det är många års ätande av socker- och mjölmat som gör att glycocalyx skadas och att det i den uttunnade och utglesade glycocalyxen skapats plats för de av sockret oxiderade små och hårda LDL-molekylerna. Dessa kan nu lätt fastna i en gles och tunn glycocalyx, vilken i sin tur inte längre förmår leverera tillräckligt med NO till kärlväggens muskelskikt (tunica media).
    Skadad, gles och tunn glycocalyx tillsammans med stel kärlvägg är det som gör att plack byggs upp inuti blodkärlet av små hårda oxiderade LDL-molekyler. Det är så det börjar – inte så som Hjärt-Lungfonden skriver i sin information.
    2009 blev jag diagnostiserad med spasmangina efter det att angiografi visat att jag hade helt rena kranskärl. Under åren som följde fortsatte jag min regelbundna fysiska träning. Det blev ytterligare tre angiografier, vilka alla visade på helt rena kranskärl trots att jag fortsatte att ha besvärande symptom på kärlkramp. Nitroglycerin-spray hade en viss positiv effekt, men kanske var det mera att jag stannade upp med min fysiska aktivitet någon minut eller två som gjorde att de akuta symptomen klingade av. Jag diagnostiserades med förmaksflimmer, vilken försvann efter elektrokonvertering, men spasmanginan fortsatte att lura i vassen när jag ansträngde mig.
    I slutet av 2017 lade jag om min kost till LCHF. Jag gick konsekvent in för att utesluta socker- och mjölmat (kolhydrater). När mitt bukfett efter några veckor försvunnit, magen ”tystnat”, vulkanutbrotten i toalettstolen upphört och mitt BMI blivit perfekt började jag öka mitt intag av fetter såsom kokosolja, smör, vispgrädde, avokado och olivolja såsom bränsle för cellerna istället för det socker de tidigare fått i alltför stora mängder under massor av år.
    I maj i år 2019 försvann mina symptom på spasmangina. Det tryck över hjärtat, som tidigare gjort att jag tvingats stanna under gång- och cykelpromenader eller under mina regelbundna fysiska träningar, gav sig inte längre till känna. Jag utmanade mig själv genom att låta det bli raska promenader istället för långsamma och att köra hårdare fysisk träning. Men spasmanginasymptomen kom inte tillbaka och nu har det snart gått åtta månader utan några känningar.

  6. Hade jag aldrig hittat din blog hade nog jag också legat 8 fot under marken idag.
    Tack Lars Bern!!

Kommentarer är stängda.