Varför jag inte känner klimatångest

Jag har under senare decennier ägnat större delen av min energi och tid åt frågeställningen med anknytning till hälsofrågor. Det som framförallt fångat mitt intresse är den pandemiska sjukligheten i ämnesomsättningssjukdomar – s.k. metabola sjukdomar som idag tar grovt räknat 40 miljoner liv årligen (se det rubricerade diagrammet). Mitt intresse har initierats av att jag själv för 30 år sedan drabbades av den näst vanligaste av dessa sjukdomar – nämligen cancer. Jag insåg snart att cancern bara var en del i ett brett spektrum av sjukdomar som alla har sitt ursprung i en störd ämnesomsättning – metabolism. Dessa är främst fetma, karies och tandröta, insulinresistens, diabetes-2, hjärtkärlsjukdomar, cancer, Alzheimer och rader av autoimmuna sjukdomar.

Minst 80% av alla dessa metabola sjukdomar skulle lätt kunna undvikas med en bättre kost och livsstil. Så, jag har givetvis frågat mig varför detta inte sker, utan att vi människor rusar blint in i en sjuklighet som tar flertalet av våra liv i förtid? Efter över 20 år av intensiva studier av den vetenskapliga litteraturen på det aktuella området har jag sammanfattat mitt svar på frågan i boken Den Metabola Pandemin.

Jag får då och då kommentarer från personer som är tacksamma för mitt hälsoengagemang och uppskattar det jag skriver i hälsofrågor, men som ställer sig väldigt kritiska till min inställning till klimatalarmismen. Det ger mig anledning att förklara min relativa inställning till båda dessa frågorna.

Mitt stora intresse tidigare i livet har varit miljöfrågorna som jag ägnat mig åt i nästan 50 år. Under min yrkesverksamma tid hade jag en rad ledande befattningar och uppdrag i företag och organisationer med betydande miljöverksamheter. Självklart har detta intresse lett in mig på tidens dominerande hype, nämligen klimatfrågan. Jag har inte ägnat mig specifikt åt att själv studera klimatvetenskap, utan har i den frågan tagit rygg på den etablerade vetenskapen i form av den geologiska gruppen inom Kungl. Vetenskapsakademin och Sveriges främste auktoritet inom klimatforskning professor Lennart Bengtsson. Min uppfattning i frågan stämmer väl med vad Bengtsson skriver i sin nypublicerade bok Vad händer med klimatet?

Med denna utgångspunkt och baserat på de observerbara klimatförändringarna sedan mitten av 1800-talet fram till idag, har jag likt Bengtsson kommit fram till att vi inte inom detta århundrade kan förvänta oss några dramatiska effekter på människors levnadsförhållanden. Som ni kan se i det rubricerade diagrammet utgör naturkatastrofer det minst hotfulla mot mänskligt liv av de uppräknade. Detta har därtill kraftigt minskat från 500.000 på 1920-talet till dagens rekordlåga siffror. Vi har tid på oss att utveckla ny teknik för att kunna möta förväntade klimatförändringar. Av detta skäl har jag tagit avstånd från klimatalarmismen som fullständigt förgiftat samhällsdebatten på senare år. Det är inte så att världen går under om 10 år om vi inte slutar med fossila bränslen tills dess. Däremot är det tvärt om, mänskligheten går garanterat under om vi skulle helt sluta använda fossil energi på 10 år. Världen är idag till 85% beroende av fossilbaserad energi som det tar minst 100 år att ersätta.

Med utgångspunkt från vad det rubricerade diagrammet visar, så skulle jag kunna beskriva den ångest som jag känner inför den skenande metabola pandemin som 4.000 gånger högre än min klimatångest. Jag kan baserat på faktiska observationer (se bl.a. figuren ovan) inte begripa mig på dem som tror att de klimatförändringar vi har (som hittills mest varit fördelaktiga för livet på jorden) är ett akut hot mot ett hållbart liv. Som synes finns det långt mycket annat att oroa sig över i dagens värld.

Fråga er varför nästan inte några resurser läggs på att förebygga de metabola sjukdomarna för att på så sätt rädda tiotals miljoner liv årligen? Istället rullar våra politiker hundratals miljarder till en helt meningslös s.k. klimatpolitik som inte förlänger eller räddar ett enda liv netto. Den politiken bidrar till en skriande resursbrist för att ta hand om alla metabolt sjuka inom vården, så klimatpolitiken kostar i realiteten liv.

Lars Bern

 

Jag kommer lördagen den 8 februari att presentera och svara på frågor på ett möte om den reviderade upplagan av min bästsäljande bok Den Metabola Pandemin som kom ut i början av december.

Mötesdeltagandet är gratis, men om ni vill stödja mitt arbete ekonomiskt, har ni möjlighet att göra det genom att antingen bli stödjande medlem i RMH eller att donera till föreningen. Alla medel som flyter in går oavkortat till vår ideella verksamhet. De enda betalningar som går till engagerade personer är en liten blygsam lön till den kvinna som sköter medlemsregistret och till betalning av reseutlägg och andra direkta omkostnader i arbetet mot kvitto. Styrelsen jobbar helt ideellt.

Föreningen kan ta emot bidrag på följande konton:

Bankgiro:     195-1607

Swish:           123 270 0441

5 reaktioner på ”Varför jag inte känner klimatångest”

  1. Hej Lars Bern. Jag delar inte din uppfattning om miljö och klimathot. Däremot intresserar mig dina tankar om metabolism vilka jag oftast, men inte alltid, delar. Det är därför jag finner denna sida intressant att följa och jag hoppas jag kan fortsätta med det. Att ställa metabol hälsa och miljö/klimathot mot varandra är dock oklokt. Ingen människa gynnas av det.
    Mvh Elisabeth, Dipl näringsrådgivare.

    1. Lars Bern

      Jag tror det är bra om vi gör jämförelser mellan de saker som hotar människors väl och ve. Det som upprör mig är att 40 miljoner människoliv går till spillo varje år utan att vårt samhälle sätter av några betydande resurser för att bromsa denna pandemi, medan man kan avsätta praktiskt taget hur mycket som helst på ett problem som ännu inte skördat ett enda liv netto.
      Jag vill helt enkelt se en mer verklighetsförankrad resursfördelning som gör att vi kan förbättra människors hälsa. 80% av de metabola sjukdomarna borde enkelt kunna elimineras.

  2. Politik, ekonomi, klimat och hälsa är bara några av de ämnesområden som blivit intressanta för mig, tack vare din tydlighet och kunskap om samhällsfrågor lokalt och globalt.
    Tack för allt du delat med dig av.

  3. Carl-Gösta Enocksson

    Bra, ett helt logiskt resonemang som även politiker borde ägna viss möda åt också.
    Är lite nyfiken på din syn gällande “växtbaserad föda” såsom huvuddel av kost istället för alltför mycket animaliskt. Har läst “Ät dig frisk” av Dr William W. Li som jag tycker var mycket informativ (utöver din bok “Den Metabola pandemin” som jag också köpt o läst).
    Tack för ditt engagemang.

    1. Lars Bern

      Det går givetvis att leva på helt växtbaserad föda men det är mycket mer komplicerat om man skall undvika allvarliga bristsjukdomar. Då är det lättare att helt leva på animalisk föda.

Kommentarer är stängda.

Rulla till toppen