Utred överförskrivning av statiner

Det är nu dags för en fullständig offentlig parlamentarisk utredning av de kontroversiella medicinska preparaten och att avslöja det stora kolesterol- och statinbedrägeriet.

Jag har vid upprepade tillfällen skrivit om den hänsynslösa överförskrivningen av statiner för att sänka nivån av serumkolesterol. De mycket omfattande biverkningarna av denna i stort sett onödiga medicinering, har med stor framgång sopats under mattan i decennier av läkemedelsindustrin som till dags dato dragit in uppskattningsvis 1.000 miljarder USD på försäljningen. Rapporter om biverkningar och skadade patienter börjar dock bli så överväldigande att det inte längre går att dölja medicinhistoriens kanske största skandal.

Under hösten efterlyste ordförande i den brittiska parlamentskommittén för Vetenskap och Teknik, Sir Norman Lamb en fullständig utredning om kolesterolsänkande statiner. Detta var initierat av ett brev till honom undertecknat av ett antal framstående internationella läkare samt redaktören för British Medical Journal (BMJ), den tidigare presidenten för Royal College of Physicians (RCP) och chefen för Centrum för Evidensbaserad Medicin i Brasilien. De krävde en fullständig parlamentarisk utredning av den kontroversiella medicineringen^[1].

Den välkände brittiska kardiologen Dr Aseem Malhotra (AM) har skrivit om fallet och varför det finns ett brådskande behov av utredningen. AM är inbjuden av Riksföreningen för Metabol Hälsa till Stockholm den 20 mars för att föreläsa om bl.a. detta. Jag återkommer senare med mer information om det eventet.

Nedan återger jag på svenska innehållet i en artikel som AM skrivit om statinfrågan som alla som står på statiner eller som har någon anhörig eller vän som gör det, måste ta del av.

För några veckor sedan kom en orolig och förvirrad patient i sina sena fyrtio år (låt oss kall honom herr Smith) för att få träffa AM för ett samråd. Fyra år tidigare drabbades han av en hjärtinfarkt där svåra blockeringar hittades i hans högra koronaartärer. Dessa öppnades och hålls nu öppna med metallstentar.

Han ordinerades atorvastatin, som är skolmedicinens standardpraxis för hjärtinfarktpatienter oavsett kolesterolnivåer. Tyvärr orsakade atorvastatinet svåra muskelsmärtor vid träning. Vilket är den första vanliga biverkan. Lyckligtvis, försvann hans symtom inom en vecka efter att han satt ut statinen. Jag känner själv många gamla på statiner som inte längre kan gå mer än några hundra meter, innan de får kramp i benen.

Som ett alternativ till Smiths statiner, bestämde han sig för att övergå till en ultra-fettsnål vegankost, som han trodde kunde stoppa och även reversera hans hjärtsjukdom genom att sänka kolesterolet. Inom några månader hade hans totala kolesterol gått ner med 40% från 5,2 mmol/L till 3,2 mmol/L, vilket placerade honom på nivåer i den nedre fem procenten av befolkningen.

Trots att Smith höll sig konsekvent till den fettsnåla kosten, började han att utveckla bröstsmärtor när han motionerade. En ny hjärtskanning visade en 70 procentig blockering nu i en annan artär, en som hade varit helt fri från plack fyra år tidigare. “Hur är detta möjligt?” frågade han AM, klart upprörd. “Hur kan jag utveckla mer hjärtsjukdom på så kort tid med så lågt kolesterol?”

AM förklarade för honom hans fall var inte ovanligt, inte heller oförklarligt.

Det har gått nästan 35 år sedan forskarna Brown och Goldstein vann Nobelpriset år 1985 för upptäckten av hur man trodde kolesterolhalten i blodet spelade en roll i utvecklingen av hjärtsjukdomar. Det var detta arbete som satte fart på läkemedelsindustrins utveckling av statiner som introducerades på marknaden några år senare.

Statiner sänker serumkolesterolet, och de anses minska risken för hjärtinfarkt och förlänga livslängden efter några års användning. Precis hur betydande effekten var och hur tillförlitliga dessa data är återkommer vi till senare. År 1996 förutspådde Goldstein och Brown att vi nu skulle se slutet för hjärtkärlsjukdomar (CVD) före början av 21:sta århundradet^[2]. Men deras profetia slog aldrig in. Tvärtom har den decennier långa kampanjen för att sänka kolesterolet genom kost och mediciner helt och hållet misslyckats med att bromsa den globala CVD-pandemin. Faktum är att CVD fortfarande är den största mördaren i västvärlden och Storbritannien har nyligen sett en ökning av dödstalen i CVD för första gången på 50 år^[3]. Ca 20 miljoner människor dör årligen i förtid av CVD-händelser globalt.

Det är fortfarande föga känt eller förstått inom skolmedicinen att insulinresistens, kopplad till överflödigt kroppsfett är den viktigaste riskfaktorn för CVD^[4]. Det är också ett tydligt tecken på en förestående typ 2 diabetes. En sjukdom som har blivit den enskilt största kostnaden för National Health Service (NHS) och som står för cirka 10% av dess budget.

Den goda nyheten är att insulinresistens effektivt kan bekämpas genom en kombination av kostförändringar, måttlig aktivitet och psykologisk stressreducering^[5].

Tyvärr sitter skolmedicinen fast i en gammal felaktig modell för behandling av CVD. Den förordar fettsnål högkolhydratkost och ersättning av mättat fett med fleromättade fetter. Detta, trots det faktum att när det testats i flera randomiserade kontrollerade studier (RCTs som anses vara den gyllene standardform av bevisföring), ingen verklig nytta någonsin har setts från att minska mättat fett eller att ens ersätta det med fleromättat fett. Detta trots betydande minskningar i kolesterolhalten i blodet. I själva verket kan kostriktlinjerna ha orsakat skada, som påpekats av två kardiologer i en peer-granskad artikel som nyligen publicerats i tidskriften BMJ ^[6].

Författarna påpekar också att två tester faktiskt avslöjade en ökning av dödstalen för den grupp som sänkte kolesterolet kontra de som inte gjorde det. Kardiolog och chefredaktör för JAMA internmedicin, professor Rita Redberg påpekar med emfas att kolesterol är bara ett labnummer, vem bryr sig om att sänka kolesterolet om högt kolesterol faktiskt leder till en fördel för patienter? ^[7]

Rädslan för kolesterol är väldigt inpräntad i medvetandet hos såväl läkare som allmänheten. En rädsla som har varit entusiastiskt pådriven av multimiljardindustrierna för lågfettskost och kolesterolsänkande piller. Nästa år är det förutspått att de totala intäkterna från försäljning av bara kolesterolsänkande statiner kan nå över $1 000 000 000 000^[8].

Allt detta väcker en viktig fråga. Är högt kolesterol verkligen en riskfaktor för CVD överhuvud taget?

Högt kolesterol verkade först dyka upp som en riskfaktor för CVD i samband med den s.k. Framingham Heart studien. Den studerade 5000 personer i staden Framingham, nära Boston, under flera decennier med början år 1948.

Vad de flesta medicinska studenter, akademiker, läkare och allmänheten inte vet är att det bara var de med genetiskt mycket höga halter av totalt kolesterol över 10mmol/l (> 380mg/dL) som var mer benägna att dö av hjärtsjukdom. Medan de i andra änden av spektrumet med lågt kolesterol mindre än 3,8 mmol/l (< 150mg/dL), hade en lägre risk för CVD – även om de inte levde längre än de med högre nivåer om man tog hänsyn rill död av alla orsaker. För de resterande 90% av befolkningen hade det totala kolesterolet inget prediktivt värde.^[9]

Sambandet mellan CVD och kolesterolnivåer var så svag att William Castelli, en av forskningsledarna för Framingham studien, angav i den medicinska tidskriften Atherosclerosis år 1996, att om inte LDL-kolesterol var högre än 7,8 mmol/L (300mg/dl) “hade det inget värde isolerat för att förutsäga individer i riskzonen för att utveckla kranskärlssjukdom“^[10]

Trots detta används nuvarande riktlinjer av läkare runt om i världen som sätter en röd varningsflagga vid en LDL-nivå på inte mer än tre 3mmol/L. Och för dem som haft en hjärtinfarkt är målet att hålla totalkolesterol ännu lägre, LDL under 2mmol/L. Sådana mål är inte baserade på någon robust bevisning, men leder till att man medicinerar tiotals miljoner fler människor med statiner. Snart står 1 miljon svenskar på denna oftast skadliga medicinering.

De flesta som har LDL-kolesterol över 7,8 mmol/L är födda med ett tillstånd som kallas familjär hyperkolesterolemi som utgör cirka 1 av 250 personer. Men det är intressant att notera att även i denna grupp 50% av männen och 70% av kvinnorna inte kommer att utveckla för tidig hjärtsjukdom utan behandling. Under de senaste två åren har AM haft tre kvinnliga patienter alla i 50-årsåldern som har haft LDL-kolesterol så högt som 15 mmol/L, men som annars var i god form och utan några markörer för insulinresistens. Imaging avslöjade att alla tre hade helt normala artärer, vilket visar att 50 år av skyhöga kolesterolnivåer inte hade orsakat några problem alls.

Läkarna de hade konsulterat tidigare hade insisterat att de måste sättas på statin eller en annat kolesterolsänkande läkemedel. I själva verket hade en framstående Londonbaserad kolesterolspecialist sagt till en av dem, att om hon inte tog någon statin var hennes prognos densamma som någon med dödlig cancer.

Efter att ha träffat AM var den kvinnliga patienten lättad över att hon inte hade några tecken på någon hjärtsjukdom. Men hon var också arg att hon hade blivit felinformerad av en “expert” på fältet. Tråkigt nog är sådan desinformation bland praktiserande läkare en del av ett mycket större problem. Jag hör ständiga vittnesmål om hur vänner på detta sätt skräms av svenska läkare att ta dessa ofta skadliga mediciner.

Professor i medicin och statistik vid Stanford University John Ioannidis som har studerat området i detalj, har funnit att 70 procent av hälso-och sjukvårdspersonal misslyckas i tester av sin förståelse av evidensbaserad medicin^[11]. Därför, kommer deras råd till patienter att vara dödligt bristfälliga. Ioannidis har också skrivit en artikel om att flertalet forskningsrön är falska^[12]. Ett viktig rekvisit för opålitlig forskning sa han, var att ju större ekonomiska intressen på ett visst område, desto större är sannolikheten att forskningsresultaten är falska. “Bevisen” överförs sedan felaktigt till patienterna. Inte undra på att AMs patient var arg.

Det är inte bara ekonomiska intressen som förvrider forskningsresultat men också intellektuell hybris inom skolmedicinen. Det var upphovsmannen till rörelsen för Evidensbaserad medicin, den framlidne professorn David Sackett, som sa att “Hälften av vad du lär dig under din medicinska utbildning kommer att visa sig vara antingen föråldrat eller totalt fel inom fem år efter din examen. Problemet är att ingen kan berätta för dig vilken halva, så du måste lära dig att lära på egen hand.” Under de senaste 30 åren har det gjorts 44 randomiserade kontrollerade studier som inte avslöjat någon minskad kardiovaskulär dödlighet av diet eller olika läkemedel som sänkt kolesterolet. Mest iögonfallande var en rättegång med över 12.000 patienter med hög risk för hjärtsjukdom som trots en 37% minskning av LDL-kolesterol, inte visade någon minskning av hjärtinfarkt, stroke eller dödsfall^[13].

Hur många läkare hänger faktiskt med i de senaste rönen? Många kommer att försvara den kolesterolsänkande dogmen genom att säga till patienter att de är bara följer riktlinjer, omedvetna om att riktlinjerna själva bygger på gammal partisk forskning som ofta skrivits av forskare med starka personliga eller institutionella finansiella band till industrin^[14].

Ytterligare en systematisk genomgång 2016, avslöjade inget samband mellan LDL-kolesterol och CVD hos de som är äldre än 60 och ett omvänt samband med dödlighet av alla orsaker. Med andra ord, ju högre kolesterolet i denna åldersgrupp, ju längre livslängd^[15]. Detta bör inte vara någon stor överraskning. Kolesterol är en livsviktig molekyl som har ett antal funktioner, inklusive tillverkning av könshormoner, bibehållande av strukturen hos cellmembran och också en positiv roll i immunförsvaret som potentiellt skyddar äldre patienter från livshotande lung- och gastrointestinala infektioner.

Trots allt detta, har AM tvingats att lugna äldre patienter som har varit skrämda av sin primärvårdsläkare för sitt höga kolesterol. Han har försökt försäkra dem om att de inte har något att oroa sig för. Faktum är att det är statistiskt mer troligt att de kommer att leva längre än om de hade otur nog att ha en låg LDL-nivå.

Om du inte har drabbats av en hjärtinfarkt är det också klart att statiner inte har någon nytta mot kardiovaskulär dödlighet för dem över 75, och verkliga bevis avslöjar faktiskt en liten ökning av dödstalen för de som föreskrivits statiner i denna åldersgrupp^[16].

Men hur är det med biverkningar då?

En bitter tvist utbröt år 2013 efter att BMJ publicerade två artiklar. En med en kommentar från AM där han påpekade hur skolmedicinen hade felaktigt demoniserat mättat fett och att man borde lägga större tonvikt på att skära ner på socker och raffinerade kolhydrater. Den andra artikeln var en ny analys av industrisponsrade data om statiner som etablerade att det inte fanns någon signifikant nytta av att ta statiner för personer med låg risk för CVD^[17].

Av en tillfällighet citerade båda artiklarna en metastudie som fastslog att ungefär tjugo procent av patienterna som tog statiner lidit oacceptabla biverkningar inom ett år. Sir Rory Collins, som var assisterande chef för kliniska prövningar vid Oxford University, och British Heart Foundations professor i medicin krävde omedelbar indragning av de artiklarna, där han menade att biverkningarna hade varit grovt överdrivna. Han sa sig vara djupt oroad över att orsakad rädsla för biverkningar skulle resultera i dödsfall bland patienter som slutat ta medicinen. Han informerade tidningen Guardian 2014 att “det finns bara en eller två väl dokumenterade problematiska biverkningar, myopati och muskelsvaghet som inträffat hos 1 av 10 000 personer och att det fanns en liten ökning av risken för diabetes.“^[18] Efter en oberoende granskning som tillsats av BMJ-redaktör Fiona Godlee, fattades ett enhälligt beslut att det inte fanns några skäl för att dra tillbaka artikeln.

Det är viktigt att notera att professor Collins avdelning har uppskattats ha fått väl över £100 miljoner i finansiering från läkemedelsföretag som tillverkar statiner. Detta måste anses vara en grov intressekonflikt, men bisarrt nog rapporterades det aldrig av några etablerade medier^[19]. Detta visar vad jag vid upprepade tillfällen pekat på, att det västliga medieetablissemanget mest fungerar som ett propagandaorgan för stora ekonomiska intressen och inte bedriver någon granskande journalistik värd namnet längre.

Det som kanske är mest extraordinärt var en undersökning år 2016. Den avslöjade att professor Collins var en meduppfinnare av ett genetiskt test som indikerade känslighet för muskelvärk från att ta statiner. Detta test, känt som Statin Smart marknadsfördes och såldes direkt till konsumenten i USA. Påståendet var att “29% av alla statinanvändare kommer att uppleva muskelvärk, svaghet eller kramper“. Collins uppgav att denna siffra var vilseledande. Men företaget, Boston Heart Diagnostics som hade fått exklusiv licens för patentet av Collins själv år 2009, stod för sina påståenden. De citerade en amerikansk arbetsgrupp om statinsäkerhet som drog slutsatsen att kliniska prövningar, som de Collins hade genomfört, var opålitliga eftersom patienter som upplevde biverkningar ofta blev exkluderade innan studien avslutades^[20]. Dessutom avslöjade en FOI-begäran att universitetet i Oxford fick över £300.000 från försäljningen av Statin Smart och Collins avdelning för den kliniska prövningar över £100 000.

Tidigare ordförande för RCP Sir Richard Thompson berättade för AM att “enligt min uppfattning om dessa intressekonflikter och den verkliga förekomsten av biverkningar från statiner så måste de helt och offentligt undersökas.”

En av anledningarna till att det fortfarande finns kontroverser om den faktiska förekomsten av biverkningar, är att oberoende forskare inte har getts tillgång till rådata från statinprövningar. Läkemedelsföretagen håller på dessa data och vill inte dela med sig. Tillgång till rådata är en nödvändig del för att kunna lägga statin- och kolesterolpusslet, som det är med alla mediciner. Ett tydligt exempel är när det år 2014 avslöjades att Storbritannien hade slösat bort nästan en halv miljard pund för lagring av influensa medicinen Tamiflu. Akademiker från Cochrane Collaboration analyserade tiotusentals sidor av patientdata från läkemedelsföretaget Roche. Efter att ha fått tillgång till dessa rådata drog de slutsatsen att medicinen inte var effektivare än paracetamol. Emellertid, kunde den orsaka allvarliga biverkningar såsom njursvikt. Även svenska myndigheter brände säkert hundratals miljoner kr på samma värdelösa och farliga preparat.

Som Harvards John Abramson, en expert på farmaceutiska tvister säger “läkare och patienter är tvungna att engagera sig i gemensamma beslut om huruvida en statin bör förskrivas på vinklade och utvalda data som i sig är icke-transparanta.” Det är inte bara dålig vetenskap, det är etiskt tvivelaktiga också.

Hellre än att acceptera mer omfattande granskning, attackerar mycket inflytelserika kardiologer dem som ifrågasätter fördelarna med statiner. De som tror att biverkningar är mycket vanligare än det påstås i FASS kritiseras som krämare av “Fake News” eller “Fake Science”. De jämförs med “anti-vaxxers”. Jag har själv råkat ut för hur industrins lobbyister skrivit sådana anklagelser på min Wikipediasida. En kardiolog, skrev även nyligen i en redaktionell artikel i JAMA Kardiologi att olämpliga farhågor om statinbiverkningar bara kommer från wellness-bloggare på sociala medier och att “liv förlorade från olämpliga farhågor om statiner kan räknas i miljoner“. Detta påstående saknar bevis. Bevisen om biverkningen däremot kommer från mycket trovärdiga källor^[21].

Den största statinundersökningen i USA visade att 75% av dem som ordinerats statiner slutar att ta dem inom ett år och 62% av dem anger biverkningar som orsaken.

Även så långt tillbaka som 2002 när det inte fanns några sociala medier eller allmänt medvetande om statinbiverkningar avslöjade en artikel i JAMA rörande över 40.000 patienter, att 60% av hjärtinfarktpatienter i åldern över 65 kommer att sluta med medicinen inom 2 år.

Även den amerikanska College of Cardiology, publicerade en artikel online år 2015 med titeln “statin intolerans, inte en myt” uppskattade en sann biverkning på upp till 15%. Förutom att förklara att över 300 läkemedel är kända för att interagera med statiner, uppgav författarna att läkare bör vara medvetna om de vanligaste riskfaktorer förknippade med statinintolerans. Dessa riskfaktorer inkluderade att stå på högre doser, att vara äldre än 70, att vara kvinna, att ha D-vitaminbrist, njure- och leversjukdom, alkoholmissbruk, Asiatisk etnicitet, lågt BMI, genetisk predisposition och överdriven fysisk aktivitet^[22].  Ändå insisterar Collins att det bara finns ett eller två dokumenterade problem med statiner, med allvarliga biverkningar som drabbar 1 av 10 000 personer.

En framstående amerikansk läkare som arbetar med läkemedelsindustrin som inte vill namnges berättade “nivån på summan av ekonomiskt intresse i statiner och kolesterolteorin är så stor att den inte kan misslyckas“. Denna forskare berättade också att det är en väl känd “insider” kunskap att minst två läkemedelsföretag har konstaterat att i sällsynta fall med känsliga individer, statiner kan orsaka ett dödligt irreversibelt degenerativt neurologiskt tillstånd som kallas Amyotrofisk Lateral Skleros (ALS); ett tillstånd som liknar det som drabbade Stephen Hawking. Vi har data som tyder på att tusentals människor har utvecklat ALS på grund av statiner berättade han för AM.

Beatrice Golomb en outtröttlig forskare om statinbiverkningar, publicerade förra året med kollegor en artikel som avslöjar en 50-faldig ökning av utvecklingen av ALS hos de på statiner. Lyckligtvis är detta ett sällsynt tillstånd som drabbar 2 av 100 000 personer per år. Men om tiotals miljoner människor tar statiner, kommer det att finnas tusentals fler som utan tvekan kommer att utveckla detta dödliga och ytterst plågsamma tillstånd^[23].

Så hur effektiva är statiner för att förebygga och behandla CVD?

Ny forskning Publicerad i BMJ Open år 2015 avslöjade att trots tiotals miljoner fler människor som ordinerats statiner i många europeiska länder fanns det inga belägg för att detta haft någon effekt på kardiovaskulär dödlighet, under en tolvårsperiod^[24].

Om man plockar isär statinprövningar i sina olika delar, avslöjar faktiskt de uppgifterna att, även bland de som har etablerat hjärtsjukdom, är fördelarna mycket små. Även i denna högriskgrupp, är den genomsnittliga ökningen av förväntad livslängd från att ta drogen rigoröst i fem år, magra fyra dagar^[25].

När du kombinerar detta med det faktum att mer än 50 % helt enkelt slutar att ta medicinen inom två år, är det lätt att förklara varför det inte har funnits någon märkbar befolkningsnytta. Men trots detta får pressen och allmänheten ta emot ogrundade uttalanden som att statiner “har en bra säkerhetsprofil, det finns sällsynta biverkningar, och de är ganska tolereras väl” från direktören för den medicinska forskningsrådets hälsoenhet vid Oxford University professor Colin Baigent. Ett tydligt exempel på eminens och okunnighet utmana bevis.

Några mycket trovärdiga forskare ifrågasätter till och med, om det finns någon verklig nytta med statiner hos dem som redan har hjärtsjukdom. Den framstående franska kardiologprofessorn Michel de-Lorgeril, påpekar att eftersom strängare regler om rapportering av kliniska prövningar infördes 2006 har endast en statin, rosuvastatin, testats i kliniskt. Den visade ingen nytta alls i fyra tester, och dessa inkluderade ett stort antal patienter med etablerad hjärtsjukdom^[26].

Professor Luis Correia, kardiolog, och direktören för centrum för Evidensbaserad medicin i Brasilien berättade för AM att “det skulle vara till stor nytta att göra en av industrin oberoende re-Trial av statiner hos hjärtinfarktpatienter för att se vad fördelarna verkligen är – i allmänhet skulle det vara viktigt och intressant att upprepa självständigt alla begrepp som ursprungligen validerats av industrifinansierade prövningar.”

Tony Royle, tidigare Virgin Atlantic pilot och nu hjärtinfarktöverlevande har beslutat att ändra sin kost till en mycket låg kolhydrat, hög fetthalt Medelhavsdiet och “spola piller” efter att ha insett att de absoluta fördelarna med statiner var små. Han hade också drabbats av fruktansvärda biverkningar från atorvastatin som inkluderade: muskelvärk, trötthet, minnesstörning och erektil dysfunktion. Tony, nu matematik och fysiklärare, berättade att när han själv tittade på forskningen, fick han reda på att hjärtinfarktpatienter har en chans av 83 att fördröja döden och en chans av 39 att förhindra en icke-dödlig hjärtinfarkt genom att ta statiner i åratal^[27]. Hos dem utan hjärtsjukdom fann han ingen ökning av medellivslängden alls, och en mindre än 1% chans att förhindra en mindre hjärtinfarkt eller stroke.

Direktören för Hardings centrum för hälso- och sjukvårdskunskap Gerd Gigerenzer skrev år 2009 i en World Health organisation bulletin att det var ett “etiskt imperativ” att alla patienter fick transparent information om medicinens nytta. Men tio år senare är detta fortfarande inte en del av klinisk praxis.

British Journal of General Practice publicerade nyligen en extraordinär studie som avslöjar att den överväldigande majoriteten av patienter med låg risk och även många med hög risk, skulle välja att inte ta en statin när man berättade om den absoluta nyttan, även utan att nämna biverkningarna^[28].

Till skillnad från Mr Smith, visar Tonys senaste kranskärlsavbildning ingen progression av en 50 procent förträngning i en annan artär. I stället genom en något minskande i storlek har det visat på en möjlig återgång av processen, trots att han inte använde medicin alls under de senaste tre åren.

Skillnaden mellan de två männen är att det stod klart att Smith inte hade tagit upp tjugo år av mycket höga stressnivåer som föregick hans hjärtinfarkt, och som fortfarande fortsatt stressa. Han beskrev stressnivån som åtta på en skala från noll till tio. AM föreslog mindfulness meditation och en låg raffinerad kolhydrat-medelhavsdiet. Han slutade med de kosttillskott han behövde ta för att kompensera för brist på näringsämnen av en bristfällig vegankost och börja äta fisk och ägg igen.

I slutet av samrådet bekände hans hustru, som hade följt honom, att hon hade haft en mycket senior roll som en farmaceutisk representant i en viktig statinrättegång. “Vi var alla hjärntvättade om fördelarna med drogen som jag nu inser är marginell i bästa fall“, sade hon “men jag är nu säker på att läkemedelsföretaget drog tillbaka bieffektdata innan det analyserades av de inblandade forskarna. Snälla sluta inte göra ditt arbete med att exponera detta. ”

Vi fortsätter att dras med en epidemi av felinformerade läkare och felinformerade och omedvetet bedragna och skadade patienter. Till stor del har detta drivits av mat- och läkemedelsindustrins mångmiljardvinster från rädslan för kolesterol.

Det är nu dags för en fullständig offentlig parlamentarisk utredning för att driva fram rådata om statiner och ta reda på vem som verkligen har fördelar. Det gäller att avgöra vem som manipulerar och gömmer data på biverkningar som verkar påverka att nästan hälften tar medicinen.  Tills dess är det bättre vi fokuserar vårdresurser i att ta itu med den verkliga orsaken till CVD genom att prioritera livsstilsförändringar.

Det är dags att sluta falla för det stora kolesterol- och statinbedrägeriet.

Fri tolkning av Aseem Malhotra

Lars Bern

Om ni vill stödja mitt arbete ekonomiskt, har ni möjlighet att göra det genom att antingen bli stödjande medlem i RMH eller att donera till föreningen. Alla medel som flyter in går oavkortat till vår ideella verksamhet. De enda betalningar som går till engagerade personer är en liten blygsam lön till den kvinna som sköter medlemsregistret och till betalning av reseutlägg och andra direkta omkostnader i arbetet mot kvitto. Styrelsen jobbar helt ideellt.

Föreningen kan ta emot bidrag på följande konton:

Bankgiro:     195-1607

Swish:           123 270 0441

[1] https://inews.co.uk/news/health/statins-review-nhs-government-chief-medical-adviser-norman-lamb/

[2]https://science.sciencemag.org/content/272/5262/629.long

[3] https://www.bbc.co.uk/news/articles/cd4vr7lvrvmo

[4] https://care.diabetesjournals.org/content/32/2/361

[5] https://bjsm.bmj.com/content/51/15/1111

[6] https://ebm.bmj.com/content/early/2019/07/10/bmjebm-2019-111180.info

[7] https://www.youtube.com/watch?v=Fi6lPviezis

[8] https://jamanetwork.com/journals/jama/article-abstract/1787389

[9] https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/27998881

[10] https://www.atherosclerosis-journal.com/article/0021-9150(96)05851-0/pdf

[11] https://www.atherosclerosis-journal.com/article/0021-9150(96)05851-0/pdf

[12] https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28881000

[13] https://journals.plos.org/plosmedicine/article?id=10.1371/journal.pmed.0020124

[14] https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28799819

[15] https://www.theguardian.com/commentisfree/2015/feb/01/nhs-drugs-companies-wasting-money-trials-nice

[16] https://bmjopen.bmj.com/content/6/6/e010401

[17] https://jamanetwork.com/journals/jamainternalmedicine/fullarticle/2628968

[18] https://www.bmj.com/content/347/bmj.f6123

[19] https://www.theguardian.com/society/2014/mar/21/-sp-doctors-fears-over-statins-may-cost-lives-says-top-medical-researcher

[20] http://www.zoeharcombe.com/2014/08/ctsu-funding-from-drug-companies/

[21] https://www.thetimes.co.uk/article/statins-expert-in-row-over-level-of-risk-to-patients-gmd30wqvj

[22] https://jamanetwork.com/journals/jamacardiology/article-abstract/2736328

[23] https://www.acc.org/latest-in-cardiology/articles/2015/08/11/09/16/statin-intolerance-not-a-myth

[24] https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/29427042

[25] https://bmjopen.bmj.com/content/6/3/e010500

[26] https://bmjopen.bmj.com/content/5/9/e007118

[27] https://jcbmr.com/index.php/jcbmr/article/view/11

[28] https://inews.co.uk/news/health/statins-patients-ireland-study-doctors-information/