första avsnittet av krönikan upplyste jag om hur Rockefellers redan 1927 allierade sig med tyska IG-Farben. Företaget hade under kriget fabriker i anslutning till förintelseläger där man bl.a. bedrev experiment med olika kemiska substanser på människa under ledning av den ökände Dr Mengele. Bland de kemiska ämnen som utprovades, varav flera patenterades, fanns sådana som hade potential att sänka blodtrycket, blodsockret och kolesterolet. Ralf Sundberg har skrivit om detta i sin senaste bok om forskningsfusket inom skolmedicinen.

De listiga amerikanerna såg till att segrarmakterna ogiltigförklarade alla tyska patent, varefter det var fritt fram för västs läkemedelsbolag att lägga beslag på patenten för att själva patentera dem. Därefter började man analysera vad det kunde finnas för marknad för de olika substanserna, eller hur man skulle kunna skapa en sådan marknad?

På den tiden betraktades inte högt blodtryck, nedsatt glukostolerans (på den tiden kallad mild diabetes) och högt kolesterol som sjukdomstillstånd. Eftersom man nu hade patent på en rad medicinskt ämnen som var verksamma mot dessa tillstånd, gällde det att sätta gränsvärden som motiverade medicinbehandling och skapade en marknad. Man brydde sig inte om några strikta vetenskapliga analyser eller korrekta studier. Ändamålen fick helga medlen.

I sin iver att få fram nya storsäljande läkemedel var det frestande att förbise motsägelser. En sådan rörde den livsviktiga molekylen kolesterol som man vid krigsslutet kunde mycket lite om. Man visste att ryssen Anitschkow (1885-1964) tidigare funnit att kolesterolmatade kaniner (som är rena växtätare) fick inlagringar i sina kärl som påminde om åderförkalkning. Av det drog man slutsatsen att kemiska ämnen som sänker blodets kolesterolhalt kanske skulle kunna minska åderförkalkningen hos allätande människor. Observationen som man missade var att människor med låga kolesterolvärden inte har mindre åderförkalkning, och att de generellt sett är sjukligare och lever ett kortare liv än de som har höga halter av kolesterol i blodet.

En annan motsägelse rörde sjukligt högt blodsocker, det som på den här tiden logiskt kallades för sockersjuka. Det är en sjukdom som man främst får av för mycket socker och andra lättspjälkade kolhydrater i födan, därav namnet. Läkemedel som sänker blodsockret behövs inte om man minimerar eller helt undviker dessa födoämnen. Motsägelsen kan förstås kringgås, om man rekommenderar personer med anlag för sockersjuka att äta mer av den mat som höjer blodsockret och samtidigt avleder associationen till socker genom att ändra namnet på sjukdomen till diabetses-2. På så sätt öppnas möjligheten att skapa en livstids marknad för sådana läkemedel.

 

Blodtryck

En tredje motsägelse rör blodtryck. Blodtrycket är högt när vi motionerar eller har sex. Sådana aktiviteter vet vi främjar ett långt liv. Likaså vet vi att patienter som söker till akutmottagningar med bröstsmärtor och som har högt blodtryck, har bättre överlevnad än de med lågt. Högt blodtryck brukar räknas upp bland orsakerna bakom åderförfettning. Här är det dock på sin plats att fundera över vad som är hönan och vad som är ägget. Mycket talar för att det nog oftast är så att åderförkalkning orsakar just högt blodtryck. Det senare är kroppens reaktion på att blodflödet bromsas upp av förfettade blodkärl.

Det torde dock inte råda någon tveksamhet om att högt blodtryck ökar risken för brustna blodkärl. När det inträffar i hjärnan uppkommer en hjärnblödning, vilket är ett akut livshotande tillstånd. Permanent mycket förhöjt blodtryck kan ha en rad skadliga effekter i kroppen och bör därför behandlas.

Skolmedicinen har stämplat förhöjning av blodtrycket som ett sjukdomstillstånd – hypertoni. I nära samarbete med läkemedelsindustrin har man därefter utarbetat gränsvärden för när behandling mot högt blodtryck skall sättas in. Dessa gränsvärden är idag satta på en sådan nivå att en mycket stor del av en annars frisk befolkning ordineras blodtryckssänkande kemiska preparat. Idag anser skolmedicinen att ett systoliskt/diastoliskt blodtryck över 140/90 mmHg skall behandlas, vilket innebär att ca. 26% av jordens befolkning anses lida av hypertoni. Tidigare var hypertoni-gränsen för det systoliska blodtrycket 160 mmHg. Medicinska preparat som på olika sätt sänker blodtrycket är idag en av de absolut största marknaderna för läkemedelsindustrin – värd hundratals miljarder. Industrin har m.a.o. ett starkt intresse av att skolmedicinen tillämpar så låga gränsvärden som möjligt.

 

Skolmedicinen behandlar symptomen inte orsaken

På samma sätt som skolmedicinen på område efter område fokuserar på symptombehandling, gör man det även när det gäller hypertoni. Intressegemenskapen med industrin gör att man sällan går till botten med orsakerna till att en patient lider av hypertoni. Standardbehandlingen vid diagnos är att sätta in kemiska preparat som vidgar igensatta blodkärl, minskar vätskemängden i blodet och bromsar upp hjärtverksamheten plus några andra kemiska interventioner, som får ner blodtrycket. Vad som är orsaken till att patienten drabbats av hypertoni utreds ytterst sällan. Jag talar av egen erfarenhet.

I samband med att jag för 27 år sedan diagnosticerades med cancer upptäcktes även att jag led av hypertoni. Mitt blodtryck låg långt över gränsen. Min läkare började ordinera det ena preparatet efter det andra och först när jag stod på fyra olika blodtrycksänkande piller fick jag ner mitt tryck under den magiska 140/90 mmHg gränsen. Ingen utredning av den bakomliggande orsaken till hypertonin gjordes. Mitt nyvaknade intresse för den medicinska vetenskapen som mitt hälsotillstånd lett till, gjorde dock att jag började försöka utreda saken på egen hand.

Jag inhandlade en blodtrycksmätare för att själv kunna kolla hur trycket varierade i olika situationer. Min första upptäckt var att mitt tryck påverkades lätt av olika yttre situationer. Bl.a. fann jag att jag alltid hade högt blodtryck hos doktorn, vilket är ett ganska vanligt fenomen.

Som jag skrev om i avsnitt 3 upptäckte jag att jag led av ett förstadium av diabetes, vilket fick mig att radikalt lägga om min kost. Jag kunde även konstatera att i litteraturen fanns redogörelser för hur diabetes bidrog till förhöjt blodtryck. Efter några månader på LCHF-kost hade jag inte bara blivit kvitt mitt förstadium till diabetes, utan mitt blodtryck blev också sakta men säkert normalt och blodtryckspreparaten kunde sättas ut det ena efter det andra.

Ett annat problem var en svit efter mina canceroperationer. Jag drabbas regelbundet av tarmvred om jag äter något svårsmält. Det är en vanlig komplikation efter stora bukoperationer. I samband med dessa tarmvred stiger blodtrycket kraftigt. Orsaken till den hypertonin är givetvis ett stopp i systemet som får kroppen att reagera med att höja blodtrycket. Jag har även vid några tillfällen drabbats av stopp i urinvägarna med liknande effekter på blodtrycket.

En ytterligare komplikation som orsakats av mina canceroperationer är en njurskada som har lett till att jag regelbundet drabbas av giktinflammationer. Även det ger ett klart utslag på mitt blodtryck som blir högre än normalt. Vid ett tillfälle när jag hade en akut giktinflammation ordinerades jag en värkmedicin av en skolmedicinare som gav mig akuta problem med hjärtklappning och arytmi, varvid jag fick mycket högt blodtryck.

Jag redogör för detta för att läsaren skall förstå att aldrig bara acceptera en hypertonidiagnos och sedan enbart angripa den med en massa piller med olik obehagliga biverkningar. Om man får en diagnos skall man alltid kräva en djupare utredning om bakomliggande orsaker, innan man börjar ta en massa piller livslångt.

 

Skolmedicinen feldiagnostiserar ofta hypertoni

Fenomenet med att få högt blodtryck när man är hos doktorn är säkert väldigt vanligt. Jag har hos doktorn kunnat ha ett blodtryck på långt över gränsvärdet, för att senare på kvällen i hemmets lugn ha ett fullständigt normalt tryck långt under gränsvärdet. När doktorn mäter upp ett högt blodtryck föreslås ofta att man skall sätta på sig en 24-timmarsmätare för att kolla hur blodtrycket varierar över dygnet. Min erfarenhet av det är, att den typen av mätning alltid ger mig höga värden. Jag går hela dygnet på spänn och väntar på att pumpen skall gå igång och den håller mig vaken hela natten. Det är alltså ett typexempel på hur skolmedicinen sätter sin tilltro till en mätmetod som kraftigt påverkar mätobjektet – ur vetenskaplig synvinkel helt förkastligt.

Jag är övertygad om att en massa patienter som inte normalt har för högt blodtryck, av detta skäl diagnostiseras med hypertoni. I Sverige drabbas cirka 17 000 äldre per år av höftfrakturer och minst 1 500 dör till följd av sådana fallolyckor. Jag är helt övertygad om att en stor del av dessa olyckor hade undvikits om inte personerna fått en felaktig hypertonidiagnos och ställts på blodtryckssänkande medicinering. När patienten sedan kommer hem i lugn och ro och blodtrycket sjunker, så gör medicinen att trycket blir för lågt och vederbörande svimmar och faller. Jag vet av egen erfarenhet.

Den som får en diagnos skall alltid skaffa sig en egen blodtrycksmätare och under en period i lugn och ro kolla trycket hemma. Det är först om den kontrollen visar på regelbundna höga värden som man skall diskutera utredning av bakomliggande orsaker och medicinering med sin doktor. Man bör även fundera över om man kan ändra sin kost, sina motionsvanor och gå ner i vikt innan man stoppar i sig en massa piller resten av livet.

Samhällets kostnader för fallolyckor bland äldre uppskattas till ungefär 14 miljarder kronor per år. Samhällets totala kostnader för fallolyckor beräknades 2017 till omkring 25 miljarder kronor varje år. Det var den olyckstyp som orsakade flest akuta sjukhusbesök, sjukhusvård och dödsfall. Både för samhälle och för individ är det av stor betydelse om fallolyckor kan förhindras. Bättre och mer tillförlitliga diagnosmetoder vid högt blodtryck kan säkert bidra till att få ner dessa siffror betydligt. Frågan är bara om det ligger i skolmedicinens intresse eller om man bara drivs av Big Pharmas intressen av att sälja sina piller?

Fortsättning följer

Lars Bern