I dagarna har utredningen av komplementär alternativ medicin, det som kallas KAM, kommit med sitt betänkande (SOU 2019:28). Utredare har varit en av den svenska skolmedicinens främsta förgrundsgestalter professor Kjell Asplund. Han har ett förflutet som generaldirektör för Socialstyrelsen. Utredningens uttalade syfte var att förbättra säkerheten för de som önskar använda komplementär alternativ vård (KAV).
I utredningens expertgrupp ingick endast en person som arbetade med alternativ medicin. Alla övriga deltagare kom från skolmedicinen eller myndigheter. Apotekaren och tidigare ordföranden i lobbyorganisationen Vetenskap och Folkbildning (VoF) Dan Larhammar som länge har verkat för att sätta stopp för alternativmedicinen, satt med som expert. Det fanns alltså ett uppenbart jävsförhållande i sammansättningen av expertgruppen som till hälften borde ha bestått av personer som aktivt sysslar med alternativmedicin.
Huvudbudskapet från utredaren är att allvarliga sjukdomar ska bara få behandlas av vården – alltså av skolmedicinen. Utredaren vill ha en utvidgad kriminalisering av alternativ vård för behandling av allvarliga sjukdomar.
Detta vore väl gott och väl, om det vore så att skolmedicinen levererade. Men det gör den inte. Trots att vi i vårt samhälle aldrig tidigare satsat så stora resurser på sjukvård och på medicinsk forskning, så skenar den metabola sjukligheten i hela världen – den sjuklighet som idag står för större delen av våra sjukdomar. Hit räknas fetma, diabetes, cancer, hjärtkärlsjukdom, hypertoni, Alzheimer, karies och tandröta samt en rad autoimmuna sjukdomar. Den här sjukligheten står idag för 40 miljoner förtida dödsfall varje år, vilket är hälften av alla dödsfall. Redan är över 3 miljarder människor drabbade av de första symptomen. Värst av allt, den här sjukligheten skulle kunna undvikas om befintlig kunskap utnyttjades och en rad på forskningsfusk baserade medicinska hypoteser begravdes.
Det enda skolsjukvården gör är att administrera den växande skaran metabolt sjuka. Man erbjuder ingen bot att tala om. Skolmedicinen är helt styrd av läkemedelsindustrin – Big Pharma – och har nästan bara livslång symptomlindring att erbjuda de metabolt sjuka. Detta leder till astronomiska vinster inom Big Pharma och skenande sjukvårdskostnader i land efter land. Om man inte i grunden ändrar inriktning kommer samhället att tappa kontrollen över kostnaderna snart.
Låt mig ta behandlingen av den allvarliga skenande sjukdomen diabetses-2 som typexempel. Skolmedicinen har där varit helt koncentrerad att åtgärda sjukdomens problem med stigande blodsocker och insulinresistens, genom att sätta in patenterade kemikalier som sänker blodsockret och injektioner med extra insulin. Råden till patienterna har varit att äta som vanligt. Man har av någon outgrundlig anledning varnat för fet kost som inte ens har med sjukdomen att göra. KAM är till skillnad inriktad på att primärt behandla sjukdomen med kostomläggning, till kost som inte driver upp blodsockret och genom kostråd som syftar till att sjukdomen aldrig skall behöva uppkomma. När den kända läkaren Annika Dahlqvist behandlade sig själv och sina patienter enligt KAM-metoden, höll hon så när på att berövas sin läkarlegitimation och hon blev stämplad av nämnde Larhammars organisation VoF som förvillare. Att patienterna blev friskare var ovidkommande.
Ett annat exempel är cancerområdet som omgärdas med bestämmelser för att skydda skolmedicinens egna intressen, för dessa bestämmelser har lite att göra med att skydda patienterna. Här har det satsats omkring 5000 miljarder kronor på cancerforskning sedan kriget mot cancern startades på 70-talet, och resultaten är minst sagt blygsamma. Fortfarande är det främsta som skolmedicinen erbjuder terapi med livsfarliga i sig cancerogena gifter ofta i kombination med invasiv kirurgisk behandling och strålning. Jag har följt otaliga medarbetare, vänner och familjemedlemmar under åren, genom deras lidande av förgiftningen och fram till döden. Få av de jag följt har botats. Däremot har jag kunnat glädjas åt en och annan som botat sin cancer utan gifter med KAM, men de fallen har mina vänner inom skolmedicinen avfärdat som feldiagnoser, trots att det är skolmedicinare som ställt diagnosrena.
Utredarna anser också att det ska bli förbjudet att använda alternativmedicinsk behandling i stället för antibiotika vid svåra infektioner, vilket är förödande, inte minst med tanke på den snabbt ökande problematiken med antibiotikaresistens. Den resistensen är på många sätt orsakad av skolmedicinens missbruk av antibiotikan.
Vad utredning nu vill är att fler sjukdomar skall omfattas av förbud mot alternativa behandlingsmetoder. Man skall bara få bedriva sjukdomsbehandling med skolmedicinens, i stor utsträckning, misslyckade metoder. Jag kan inte frigöra mig från känslan att detta är ytterligare ett utslag av en desperat skolmedicin som räds konkurrensen. Vi har även nyligen sett, hur företrädare för skolmedicinen ogenerat kommit med förslag om att införa censur av medicinska böcker, där vanliga människor förmedlar egna erfarenheter till oss medmänniskor, av hur de botat sina svåra sjukdomar med alternativa metoder.
För mig står det fullständigt klart att drivkraften bakom denna utredning är de enorma ekonomiska intressen inom Big Pharma som styr nästan allt inom dagens skolmedicin. Symptombehandling istället för bot genererar så enormt stora vinster inom industrin, att man hittar på alla sätt att stoppa de krafter som försöker hitta bot och förebyggande åtgärder mot den metabola pandemin.
Mitt råd till ansvariga politiker är att remittera tillbaka utredningen med instruktioner att göra om och tänka rätt. För att skolmedicinen skall få förtjäna ett ökat lagligt skydd mot konkurrerande alternativa behandlingsmetoder, måste den visa upp resultat i form av minskad sjuklighet och långt fler botade patienter. Börja i en helt annan ända och fundera på hur skolmedicinen skall verka för att hjälpa till att minska utbrotten av metabola sjukdomar. Till att börja med måste läkarutbildningen omfatta minst ett års utbildning, om hur kost och livsstil påverkar människors hälsa. Det kräver även att man vågar utmana de enorma ekonomiska intressena inom såväl Big Pharma som Big Food. Och då duger det inte att förlita sig på experter som likt Larhammar är en av Big Pharmas främsta lobbyister i Sverige.
Så länge som skolmedicinen förblir så misslyckad som idag, kommer givetvis människor att i ökande utsträckning fortsätta att hjälpa varandra att hantera sina sjukdomar. I Riksföreningen för Metabol Hälsa har vi just det syftet, att genom utbyte av erfarenheter hjälpa varandra med att hantera egna sjukdomar. Det handlar ofta om att söka alternativa behandlingsmetoder på nätet. Jag har lärt mig långt mycket mer den vägen än via skolmedicinens företrädare. Dessa lärdomar har idag gjort mig helt fri från Big Pharmas kemikalier.
Lars Bern
PS. Bli medlem i Riksföreningen för Metabol Hälsa för att stödja arbetet för en mer metabolt frisk befolkning. Och köp boken om Den Metabola Pandeminsom du nu som medlem får till självkostnadspris. DS
“…civil olydnad mot det etablerade vårdmonopolet…”
Ja, eftersom “vi måste själva ta ansvar för vår hälsa”, enligt föreningens i programförklaring efter överväldigande argumentering. Och hur skall det iscensättas i praktiken, till exempel av en cancerpatient som just meddelats att han skall behandlas med cellgifter eller strålning?
Om han känner till Thomas Seyfrieds kliniska resultat med ketogen kost, så undrar han kanske om inte detta självansvar bör innebära ett resolut “nej tack”? Vilket såvitt vi förstår innebär ett dilemma för läkaren, som förväntas följa Socialstyrelsens riktlinjer inför hotet att förlora sig legitimation?
Detta självansvar väcker en skock juridiska och moraliska frågor, som vi här menar oss ha möjliga svar på. Men innan vi lanserar dem vore det intressant att se hur föreningen föreställer sig den pratiska tillämpningen av sin så angelägna grundprincip.
Olydnad ska inte behöva vara nyckel till hälsa, därför måste kampen mot dålig skolmedicin fortsätta. Det är inte naivt.
Enligt vad jag tycker så kan kampen mot dålig skolmedicin föras tex. med att inte blint och utan motargument/frågor göra som doktorn säger.
Det krävs dock att man är påläst och förstår spelreglerna.
Det krävs även att just doktorn förstår att du inte köper vad som helst utan väl underbyggda argument från honom/henne.
Beroende på åkomma så krävs det även att du vågar att själv testa dina hypoteser på din egen kropp.
Exempel: Jag har länge ätit medicin mot högt blodtryck. Jag har på senare år även fått diagnosen diabetes typ2 och måste enl läkaren injicera insulin.
Jag har läst på och fattat att detta är bara en lindring av symptomen och inte att gå till botten med orsaken.
Efter eget övervägande så har jag slutat med blodtryckssänkande medicinerna, slutat injicera insulin och börjat käka D-vitamin, magnesium, de flesta B-vitaminer samt en del andra tillskott. Jag är inte speciellt rörlig och jag äter som förut men sockervärdena har gått ner betydligt!
Jag har inte tänkt att tala om detta för läkaren förrän jag vet om det håller på sikt men en vacker dag så skall jag delge mina värden.
Ang. naivitet så skrev jag att det var naivt att försöka påverka de bakomliggande ekonomiska krafterna med kunskap och förnuft, naiviteten var inte riktad mot skolmedicinen i sig även om den är ett resultat av de bakomliggande ekonomiska krafterna.
Jag tackade nej till statiner, och botade mina höga kolesterol-
värden med omega3 1tablett x 2/dag.
M Åman
Varför vill du “bota” högt kolesterol? De med högt kolesterol är friskast och lever längst och löper en signifikant mindre risk att utveckla Alzheimer. Jag glädjer mig åt att jag har mkt högt kolesterol och ser det inte som ett problem.
Mycket bra skrivet Lars Bern..håller med till 110%!!
Att i dagens läge med förnuft och kunskap försöka kriga mot mammons krafter är tämligen naivt.
Förmodligen så finns det större utsikt till att nå en bättre hälsostatus genom civil olydnad mot det etablerade vårdmonopolet, mer personlig kunskap samt en utökad och envis informationsspridning på nätet.
Att med egen kunskap kunna behandla sig själv kan aldrig bli olagligt likväl som att få råd om hur det skall gå till inte kan vara det.
När sedan den fasen kommit långt så lär myndigheter och traditionella utövare av skolmedicinen säkert ha mjuknat och kommit till en långt större insikt.
Ingen vill ju gå miste om arbetstillfällen!