Big Pharmas våta dröm

Igår var jag på Kulturhuset och lyssnade på presentationen av en ny bok som ges ut av Fri Tanke förlag med titeln Kolesterolet – hjärtats främsta fiende? Boken är skriven av kardiologen Anders G Olsson professor i invärtes medicin vid Linköpings universitet. Presentationen skedde genom en diskussion mellan honom och Kenneth Pehrsson som är docent och f.d. överläkare i kardiologi samt med professorn Lena Jonasson som är överläkare på Kardiologiska kliniken på Universitetssjukhuset Linköping. Diskussionen leddes av förlagsredaktören Christer Sturmark.

Bokens författare Olsson har klara band till läkemedelsföretag som AstraZeneca, Karobio, MSD, Pfizer, Roche och Sanofi-Aventis. Att han är en trogen vapendragare för Big Pharma var helt uppenbart från första stund av diskussionen.  Utgivning på förlaget Fri Tanke såg ut som en självklarhet, eftersom förlaget står den Big Pharma-vänliga lobbygruppen Vetenskap och Folkbildning nära.

Jag hade blivit ombedd av några vänner att bevaka evenemanget eftersom man ville ha min recension av det. Bakgrunden var att många misstänkte att det skulle bli ett hallelujamöte för ökad förskrivning av farliga statiner mot höga kolesterolvärden för att förhindra kardiovaskulära händelser s.k. CVD . Nu blev det en mer nyanserad diskussion tack vare Kenneth Pehrssons deltagande, vilket var en positiv överraskning.

Att Olssons bok är en propagandaskrift för ökad statinförskrivning råder det dock ingen tvekan om. Det rör sig om mycket stora ekonomiska intressen. År 2017 såldes det statiner globalt för över 170 miljarder kr och man räknar med en årlig försäljningstillväxt på omkring 5 % med en försäljningsprognos på 220 miljarder kr för år 2022 och detta trots att patenten på statinpreparaten är utgångna. En kampanjskrift för statiner som den aktuella är bara i Sverige värd mångmiljonbelopp för industrin.

 

Hypoteser om uppkomst av åderförkalkning

Olsson redogjorde för en hypotes om hur det s.k. LDL-kolesterolet inlagras blodkärlens väggar och där oxiderar vilket man tror ger upphov till inflammationer som sedan ökar LDL-inlagringen. Det skulle enlig honom vara mekanismen bakom åderförfettning som i förlängningen orsakar CVD. Han redovisade vad han menade var mycket stora framgångar med medicinering för att hålla nere LDL-kolesterolet i blodet främst med hjälp av statiner. Detta menade han hade räddat livet på massor av människor. Hans resonemang motsades av Kenneth Pehrsson som var av uppfattningen att åderförfettningen börjar med inflammationer dit LDL-kolesterolet söker sig för att ta hand om den inflammerade vävnaden. Alltså motsatt orsakssamband mot det som Olsson hävdat. Pehrsson menade att de positiva effekterna av statiner mot åderförfettning var ganska små. Med tanke på statinernas omfattande biverkningar kunde knappast den lilla positiva effekten försvaras.

Det har nyligen publicerats en studie där personer som intagit antiinflammatorisk sesamolja uppvisat en signifikant minskad CVD-risk, vilket talar för att Pehrssons hypotes ligger närmare sanningen än Olssons. Det är alltså inflammationer i kroppen som skall bekämpas och inte det livsviktiga kolesterolet, om man skall minska risken för CVD.

Alla i panelen gladde sig åt att dödligheten i hjärtinfarkt är i avtagande. Lena Johansson pekade på att de förbättringar som gjorts i vården av infarkter till stor del kunde tillskrivas senare decenniers framsteg inom traumavården med användning av olika propplösande mediciner, direkta ingrepp genom vidgning av igensatta kranskärl m.m.. Förtida död p.g.a. CVD är dock fortfarande betydande och har att göra med dagens industrimat och moderna livsstil.

Elefanten i rummet under diskussionen var senare tids forskning som stick i stäv mot Olssons påståenden visar att personer med höga LDL-kolesterolnivåer är de som lever längst och är friskast. Personer som drabbas av CVD visar sig därtill ofta ha låga kolesterolnivåer inte höga. Att denna forskning inte nämndes av dessa tre kardiologer visar hur hela detta område infekterats av de stora ekonomiska intressen som styr. Förnekelsen av vetenskapen är kompakt från industrins forskare.

Olsson pratade även mycket om hur personer med s.k. familjär hyperkolesterolemi ofta dör av CVD i unga år och hur de kan räddas med maxdos av statiner. Denna slutsats är dock ytterst tveksam. I en nypublicerad sammanställning av olika studier av familjär hyperkolesterolemi framförs tvivel om att förekomsten av CVD i unga år bland vissa i denna grupp skulle ha något samband med kolesterolhalten i blodet hos de drabbade. Misstankarna riktas istället mot förhöjda koagulationsfaktorer hos de som dör unga. De som inte uppvisar det senare lever till lika hög ålder som personer utan hyperkolesterolemi.

Den vetenskapliga litteraturen är idag full av rapporter som visar på betydande och ytterst besvärande biverkningar från statinerna. Den vanligaste är muskelförtvining som drabbar upp emot var fjärde. Och eftersom hjärtat är kroppens viktigaste muskel försvagas hjärtat. Statiner sänker inte bara kolesterol utan även halten ubiquinon (Q10) som är viktig för cellernas andning och för hjärtmuskelns funktion, squalen som är viktig för bildning av steroidhormoner och vitamin D3, Heme A som ingår i hemoglobin i de röda blodkropparna, dolicholer som ingår i mängd viktiga kemiska reaktioner och som troligen är kopplad till Parkinsons sjukdom. Detta för att statiner hämmar enzymet HMG-CoA reduktas. Alla dessa effekter av statiner ger allvarliga biverkningar och påskyndar ålderskrämpor.

Jag har i min nära bekantskapskrets stött på upprepade fall av svåra biverkningar från statinbruk från förlorad potens, till allvarliga leverskador, minnesförluster och depression. Olsson hävdade helt felaktigt att svåra biverkningar var sällsynta. Jag har ännu inte stött på någon som står på statiner som inte fått problem och jag har träffat många. En bekant kvinna som är 94 år förskrevs statiner av en okunnig läkare och blev dödsjuk inom något dygn. Hon insåg att det var statinerna och satte snabbt ut dem och blev sig själv igen.

År 2007 rapporterade WHO:s  Uppsala uppföljningscenter (UMC) resultatet av ett flertal säkerhetsrapporter (ICSRs) som gällde statinanvändning där det förekom muskelskador inklusive allvarlig rabdomyolys som leder till njurskador och neuropati (det senare drabbade mig när jag stod på statiner på 90-talet). Där ingick även en ny ytterst alarmerande signal om möjlig biverkan i form av disproportionerlig förekomst av motoriska ALS-liknande neuronskador. ALS orsakar tilltagande kraftnedsättning följt av borttynande muskler och slutligen generell förlamning. Den direkta dödsorsaken är ofta väldigt plågsam förlorad andningsförmåga och att hjärtat inte längre orkar pumpa. Hjärtat är ju vår viktigaste muskel och statiner ger muskelförtvining.

Det finns således en misstanke att statiner kan öka förekomsten av ALS. Visserligen finns det studier redovisade att biverkningarna främst drabbar muskulatur genom olika grad av nedbrytning, men att nervsystemet inte angrips. WHO-rapporten från 2007 indikerar att den slutsatsen kan vara fel. I februari 2018 publicerades en studie i tidskriften Drug Safety som tyder på att statinbruk kan leda till nervskador och ALS.

En hypotes är att orsaken till skadorna på nervcellerna är att statiner inhiberar kolesterolsyntesen och att nervernas synapser primärt är uppbyggda av just kolesterol. Kolesterol är nödvändigt för att underhålla ett hälsosamt myelinhölje som omger och skyddar neuronerna. Glialcellerna i hjärnan bevarar myelinhöljet genom att syntetisera sitt eget kolesterol och föra ut det till neuronerna. Med kunskap om hur viktigt kolesterol är för friska neuroner ligger det nära tillhands att misstänka att statiner som sänker kolesterolhalten kan leda till någon sorts skador på neuronerna i hjärnan. Denna misstanke stärks även av studier som visar att äldre med högt kolesterol är friskast och lever längst och drabbas mer sällan av Alzheimer.

Resultaten från den nämnda studien är minst sagt alarmerande. Den relativa ALS-förekomsten låg i undersökningen på från 9 till 107 gångers ökad förekomst. De två vanligast förskrivna statinerna är simvastatin och atorvastatin som medför en ökad risk med 23 respektive 17 ggr. Jag kan förutse invändningen från industrin att samband inte innebär kausalitet. Statistiker menar dock att en ökad förekomst över 6 gånger är bevis för kausalitet. Effekterna som uppmätts är helt enkelt alldeles för stora för att man ska kunna bortse från dem.

Problemet är att antalet ALS fall inte är tillräckligt stort för att hamna på sjukvårdens radar direkt. När en sådan patient dyker upp med misstänkta symptom är risken stor att det uppfattas som ålderskrämpor och därför förblir odiagnosticerat i många år, flertalet statinanvändare är nämligen äldre och biverkningarna påminner starkt om just typiska ålderskrämpor. Det är inte ens säkert att man ställer rätt diagnos när någon äldre patient dör av ALS. Dödsfallet kan mycket väl registreras som lunginflammation eller hjärtsvikt.

Statinanvändningen har bara några decennier på nacken och ALS-sjukdomen kommer smygande under många år, så risken finns att man kraftigt underskattar denna biverkan från statinerna. Det finns vissa alarmerande siffror redan. I Finland har antalet ALS-fall redan tredubblats sedan introduktionen av statiner och i Norge dubblerades antalet diagnoser under 90-talet. Också Australien rapporterar en ökning under 2000-talet. Även i USA stiger antalet ALS-fall, men detta avfärdas av myndigheterna som beroende på bättre diagnosmetoder och rapportering.

Den amerikanska astronauten och läkaren Duane Graveline drabbades av ALS som han själv tillskrev de statiner han stått på. Han publicerade hela sin sjukdomshistoria med ALS innan han dog i september 2016.

Vi har alltså starka signaler om att ALS-förekomsten ökar markant sedan man börjat massförskriva statiner. Om sjukvården följde den gamla etiska principen ”Primum non nocere”, skulle statinförskrivningen kraftigt reduceras tills vi vet bättre. Men det är knappast vad professor Olsson rekommenderar, hans linje är istället att i princip alla skall stå på statiner i förbyggande syfte, även personer som har så lågt kolesterol som 1,5 mmol/l alltså långt under uppsatta gränsvärden. Olssons rekommendation är Big Pharmas våta dröm.

Det finns således ingen anledning att köpa Olssons bok den är bara en säljskrift för Big Pharmas farliga kemiska piller. Om ni vill fördjupa er mer i ämnet skall ni istället läsa min bok om Den Metabola Pandemin.

Lars Bern