Lite ödmjukhet skulle inte skada dagens medicinmän

I gårdagens krönika redogjorde jag för hur dagens skolmedicin skapades för ca. 100 år sedan av Rockefeller Foundation. Den lanserades som en affärsidé som man kallade the pharmaceutical investment business – den farmaseptiska investerings affären. Den gick ut på att den medicinska delen av vården skulle koncentreras till behandling av sjukdomar och sjukdomssymptom med av industrin patenterade och av de medicinska myndigheterna godkända syntetiska kemikalier. Det behöver knappast påpekas att man skaffade sig kontroll över dessa myndigheter på olika sätt. Dittills använda naturmediciner skulle tvingas att genomgå samma omfattande utprovningar som de nyutvecklade kemiska preparaten för att bli godkända för fortsatt användning. Om de inte fick ett sådant godkännande skulle de förbjudas, detta oavsett om de använts av folkmedicinen i tusentals år utan problem som t.ex. cannabis som först dokumenterades år 2737 f.Kr.

Detta var en mycket listigt uttänkt system för att ge läkemedelsindustrin – Big Pharma totalkontroll över den medicinska vården och forskningen. Det var nämligen bara dessa industrier som kunde mobilisera tillräckligt stora ekonomiska resurser för att ta ett tänkt läkemedel genom den komplicerade godkännandeprocess som etablerades. Det ledde till att bara nya kemiska preparat som gick att patentera kunde bära de höga kostnaderna för att bli godkända. Trots dessa förment evidensbaserade utprovningsrutiner dras de moderna kemiska preparaten med mycket svåra biverkningar som dödar hundratusentals patienter varje år. Gamla, sedan urminnes tider utprovade kurer, hade ingen råd att få godkända, varför de helt enkelt förbjöds och kvacksalveristämplades. Därmed kunde Big Pharma i praktiken bygga upp en monopolsituation. Naturläkare som inte rättade sig efter industrins intressen fängslades ofta och fick sina legitimationer indragna. Det förekommer även uppgifter från USA om mord på naturläkare som trotsat industrimonopolen.

Big Pharma kunde snabbt generera stora vinster från sina patenterade preparat och sin monopolmarknad. Med dessa pengar erbjöd man generösa forskningsanslag till universitetssjukhusen som utbildade läkarna. Man ställde som villkor att få inflytande i styrningen av dessa sjukhus och det curriculum som låg till grund för läkarutbildningen. Det innebar i praktiken att den medicinska forskning blev starkt inriktad på att främst hitta nya medicinska preparat som kunde patenteras och att läkare inte längre fick någon utbildning i hur man motverkar sjuklighet med kost och kosttillskott som vitaminer och mineraler. Många av de senare hade man inte lyckats förbjuda.

Resultatet av det mycket framgångsrika etablerandet av the pharmaceutical investment business blev dagens skolmedicin. Den medicinare som vill göra en framgångsrik karriär inom skolmedicinen har att hålla sig till industrins ensidiga intresse att hela tiden få fram nya patenterbara kemikalier som påverkar olika medicinska tillstånd. Man har på senare tid t.o.m. börjat hitta på diagnoser som passar för massförskrivning av sådana kemikalier som t.ex. myten att högt kolesterol behöver behandlas med statiner. Den långt mer angelägna forskningen om hur vi skall kunna förebygga de metabola sjukdomarna, som nu drar fram över världen, fick låg status eftersom Big Pharma, som direkt och indirekt kontrollerar större delen av forskningsmedlen, saknade intresse för den.

Jag har en egen erfarenhet av detta när jag som huvudman i Hjärtlungfonden föreslog att man skulle göra en speciell insamling för att mobilisera medel för att hitta samband mellan kost och ökad sjuklighet. Det förslaget avvisades av fonden med motivet att sådan forskning skulle ”skada fondens anseende” och sedan fick jag sparken som huvudman. Självklart vill inte Big Pharma som är nära lierade med Hjärtlungfonden ha någon forskning som kan leda till kostregimer som minskar antalet metabolt sjuka pillerätare.

Den av industrin skapade skolmedicinen är befolkad av rader av medlöpare i medicinläkarkåren som lever gott på arvoden och kickbacks från industrin. Dessa översittare avvisar överlägset alla försök att hitta naturliga metoder för minskad sjuklighet med sitt standardargument att man bara använder evidensbaserade kemiska preparat. Denna evidens som blivit till ett supereffektivt hinder att få in och på allvar pröva alternativa behandlingar i den medicinska vården.

Jag har alltid fascinerats av denna krets ytterst märkvärdiga medicinare som gärna skryter med sina framgångar. Hur man kan göra det, mot bakgrund av den metabola pandemi som fullständigt exploderat i takt med att denna skolmedicin har tagit sitt strupgrep på den medicinska vården i västvärlden, övergår mitt förstånd. Den moderna medicinska skolsjukvården är ju inget annat än ett stort fiasko – över två miljarder människor är idag metabolt sjuka eller på väg att bli det. Om skolmedicinen vore något bra borde ju sjukligheten ha minskat, men det gör den inte. Snart får varannan människa i västvärlden cancer, vid skolmedicinens födelse var det bara var tusende som fick det.

Självklart borde den medicinska forskningen helt omorienteras till att i första hand beforska vad som krävs för att minska sjukligheten. Om sådan forskning sedan leder till att man hittar vägar för att minska antalet sjuka, vilket den kommer att göra, så kommer försäljningen av Big Pharmas livsfarliga kemiska piller (den tredje vanligaste dödsorsaken i väst) att rasa och Big Food kommer att kunna sälja långt mindre av sin hälsovådliga industrimat. Det är trivialt att konstatera cui bono – till vems gagn forskningen inte har denna inriktning.

Så, nästa gång någon märkvärdig medicinman skryter med sina evidensbaserade piller, påminn då vederbörande om skolsjukvådens medicinska fiasko. Läs gärna min bok om Den Metabola Pandemin så får ni mer argument, där gör jag en ingående analys av pandemins orsaker och vilka de ekonomiska krafterna bakom pandemin är.

Lars Bern

2 reaktioner på ”Lite ödmjukhet skulle inte skada dagens medicinmän”

  1. I USA växer antalet läkare som bedriver funktionsmedicin eller integrativ medicin, ex Burt Berkson, som vi själva besökt då min man fick behandling mot autoimmun hepatit och tillfrisknade. Dale Bredesen är starkt i ropet nu med sitt protokoll mot Alzheimer och det finns ett flertal andra läkare, så det finns kanske hopp.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.