Efter att ha studerat den medicinska vetenskapen inom området metabol hälsa i över 25 år har mitt förtroende för den medicinska vetenskapen tyvärr nått en bottennotering. Likaså har mitt förtroende för en läkarkår som dagligen sitter och skriver ut miljontals doser livsfarliga och i stort sett meningslösa statinpiller nått botten. Den i MSM oftast exponerade svenska livsstilsläkaren från KI har t.o.m. spelat in en reklamfilm åt företaget Pfizer för deras storsäljande statin.

Förändringen av diagnosen högt kolesterol från över 6,2 mmol/l =240 mg/dl ned till 5 mmol/l=200 mg/dl ökade antalet amerikaner som av skolmedicinen fick diagnosen för högt kolesterol från 50 miljoner till 92 miljoner.  Som en direkt konsekvens av det sänkta gränsvärdet står sannolikt över 50 miljoner amerikaner idag på kolesterolsänkande statiner. Den medicinen är Big Pharmas utan konkurrens lönsammaste piller som dragit in tusentals miljarder kr genom åren.

Statiner har i olika studier konstaterats ge allvarliga biverkningar som bl.a. påskyndar åldrandet, ökar cancerrisken och bryter ner muskulatur. Och då skall man notera att hjärtat är en sådan muskel som är berörd. I Sverige rör det sig om nästan en miljon som står på detta farliga preparat. Vad värre är, den kolesterolsänkande medicinering är helt kontraproduktiv, eftersom senare tids forskning visat tydligt att främst äldre med förhöjda kolesterolnivåer är de som lever längst och är friskast. Kolesterolhypotesen att åderförfettning primärt beror på för höga kolesterolhalter är helt enkelt falsk.

Av en färsk studie i Journal of Clinical Lipidology framgår att blodets omega-3 index är en långt bättre biomarkör än kolesterol för risken att drabbas av kardiovaskulära sjukdomar CVD. Personer med ett omega-3 index över 6,8% löper en 34% lägre risk att dö och en 39% mindre risk för en CVD-incidens  än personer med ett omega-3 index lägre än 4,2%. De 2.500 studerade individerna hade följts i sju år.

Resultatet av studien visar att omega-3 indexet är nära associerat med den övergripande risken att dö och drabbas av CVD. Indexet visade sig ha ett signifikant samband med alla olika utfall – incidensen för sjukdom i hjärtats kärl, CVD och total CVD-dödlighet. Därtill visade sig omega-3 indexet vara en bättre markör än kolesterolnivån för att bedöma dödsrisk och risk för CVD. Forskarna fann att serumkolesterolnivåerna inte var signifikanta för att bedöma sannolikheten för något utfall, till skillnad från omega-3 indexet. Trots detta är skolmedicinen i nära armkrok med Big Pharma helt fixerade på serumkolesterolets nivå.

Att gränsvärdena för sjukligt högt kolesterol har sänkts, när forskningsresultaten snarast talar för att de borde höjas eller tas bort helt, är ett tydligt tecken på att det är andra intressen än folkhälsan som styrt valet av gränsvärden för behandling. Det tillstånd som kräver behandling är om patienten har den ärftliga sjukdomen hyperkolesterolemi eller om patienten är en medelålders man med en tidigare infarkthistorik. Höga halter av det ”farliga” kolesterolet (små s.k. LDL-partiklar) är bara en riskfaktor om det föreligger skador och inflammationer i blodkärlen av andra orsaker.

De ytterst små positiva resultaten av behandling med statiner som trots allt noterats, kan sannolikt helt förklaras med att statiner, utöver att sänka kolesterolet, även har en svagt antiinflammatorisk effekt. Den effekten skulle mycket säkrare utan biverkningar kunna uppnås genom att ge personerna något betydligt enklare biverkningsfritt antiinflammatoriskt naturpreparat. Alternativt skulle man kunna ordinera personerna att motionera lite mer vilket även dämpar inflammationer.

År 2007 rapporterade WHO:s  Uppsala uppföljningscenter (UMC) resultatet av ett flertal säkerhetsrapporter (ICSRs) som gällde statinanvändning där det förekom muskelskador inkluderande allvarlig rhabdomyolysi som leder till njurskador och neuropati (det senare drabbade mig när jag förskrevs statiner på 90-talet). Där ingick även en ny ytterst alarmerande signal om möjlig biverkan i form av disproportionerlig förekomst av motoriska ALS-liknande neuronskador.

ALS (Amyotrofisk lateralskleros) är enligt Wikipedia en dödlig neurodegenerativ sklerotisk nervsjukdom som leder till att de nervceller som styr kroppens muskler gradvis förtvinar. Den är den allvarligaste sjukdomen i gruppen motorneuronsjukdomar. Sjukdomen orsakar tilltagande kraftnedsättning följt av borttynande muskler och slutligen generell förlamning. Den direkta dödsorsaken är ofta oerhört plågsam förlorad andningsförmåga och att inte heller hjärtat längre orkar pumpa.

Orsaken till ALS är okänd i över 90% av fallen, övriga beror på ärvda anlag. De underliggande mekanismerna inbegriper skador på både de övre och undre motoriska neuronerna. Sjukdomen saknar idag bot, det finns bara en föga effektiv bromsmedicin som på sin höjd skjuter upp döden med några månader. Sjukdomen kan slå till i alla åldrar men uppträder oftast i 60-årsåldern. Sjukdomen drabbar två till tre personer per 100.000 per år i västvärlden.

Det finns alltså en misstanke att statiner kan öka förekomsten av ALS. Visserligen finns det studier som redovisar att biverkningarna främst drabbar muskulatur genom olika grad av nedbrytning, men att nervsystemet inte skulle angrips. WHO-rapporten från 2007 indikerar att den slutsatsen kan vara fel. I februari publicerades en studie i tidskriften Drug Safety som tyder på det, att statinbruk kan leda till nervskador och ALS.

En hypotes är att orsaken till skadorna på nervcellerna är att statiner inhiberar kolesterolsyntesen och att nervernas synapser primärt är uppbyggda av just kolesterol. Kolesterol är nödvändigt för att underhålla ett hälsosamt myelinhölje som omger och skyddar neuronerna. Glialcellerna i hjärnan bevarar myelinhöljet genom att syntetisera sitt eget kolesterol och föra ut det till neuronerna. Med kunskap om hur viktigt kolesterol är för friska neuroner ligger det nära tillhands att misstänka att statiner som sänker kolesterolet kan leda till någon sorts skador på neuronerna i hjärnan. Denna misstanke stärks även av studier som visar att äldre med högt kolesterol är friskast och lever längst. Det finns även misstanken att medicinsk sänkning av kolesterolet befrämjar olika former av demend.

Resultaten från den nämnda studien är minst sagt alarmerande. Den relativa ALS-förekomsten låg i undersökningen på från 9 till 107 gångers ökad förekomst. De två vanligast förskrivna statinerna är simvastatin och atorvastatin som har en ökad risk med 23 respektive 17 ggr. Jag kan förutse invändningen från Big Pharma att samband inte innebär kauslitet. Statistiker menar dock att en ökad förekomst över 6 ggr är bevis för kausalitet. Effekterna som uppmätts är helt enkelt alldeles för stora för att man skall kunna bortse från dem.

Vi kan alltså förvänta oss en ökande förekomst av ALS efterhand som statinbruket blivit allt vanligare, 900.000 svenskar står på dessa piller och i USA rör det sig om över 50 miljoner.

Problemet är att antalet ALS-fall inte är tillräckligt stort för att hamna på sjukvårdens radar direkt. En läkare kanske kommer att stöta på ett nytt statin orsakat ALS-fall mindre än vart tionde år. När en sådan patient dyker upp med misstänkta symptom är även risken stor att det uppfattas som ålderskrämpor och därför förblir odiagnosticerat i många år, flertalet statinanvändare är nämligen äldre och biverkningarna påminner starkt om just ålderskrämpor. Det är inte ens säkert att man ställer rätt diagnos när någon äldre patient dör av ALS. Dödsfallet kan mycket väl registreras som en lunginflammation.

Statinanvändningen har bara några decennier på nacken och ALS-sjukdomen kommer smygande under många år, så risken finns att skolmedicinen kraftigt underskattar denna biverkan från statinerna. Det finns dock vissa alarmerande siffror redan. I Finland har antalet ALS-fall tredubblats sedan introduktionen av statiner och i Norge dubblerades antalet diagnoser under 90-talet. Också Australien rapporterar en ökning under 2000-talet. Även i USA stiger antalet ALS-fall, men detta avfärdas av myndigheterna som beroende på bättre diagnosmetoder och rapportering.

Vi har alltså starka signaler om att ALS-förekomsten ökar markant sedan man börjat massförskriva statiner. Om skolmedicinen följde den gamla etiska principen ‘Primum non Noncere’ – så skulle statinförskrivningen kraftigt reduceras tills vi vet bättre. Men med statiner som Big Pharmas lönsammaste preparat är det väl för mycket att hoppas på. Som patienter får vi helt enkelt lära oss själva och strunta i att ta dessa livsfarliga piller som en stor del av läkarkåren dagligen ordinerar – till sannolikt ingen nytta men stor skada.

Lars Bern