Skolmedicinen ointresserad av sjukas kost

I Svenska Dagbladet idag den 2 jan 2018 har man en artikel med rubriken ”Förvånande ointresse” för diabetikers kost. (https://www.svd.se/vardens-totala-ointresse-for-diabetikers-kost-forvanar)

Artikeln handlar om P-O Heidling som drabbats av diabetes typ 1 och som utsatts för skolmedicinens vanvård och ointresse vilket jag skrivit om upprepade gånger. Heidling blev i stort sett frisk den dag han slutade lyssna på skolmedicinmännen och började ta tag i sin sjukdom själv med hjälp av en kostomläggning till lågkolhydratkost. För oss lekmän som studerat ämnet diabetes är en sådan kostomläggning ju självklar. Diabetes manifesterar sig genom att man får för högt blodsocker, vilket är skadligt för vår kropp på en rad sätt. Blir halterna tillräckligt höga är tillståndet akut livshotande.

Det förhöjda blodsockret beror antingen på att kroppens produktion av insulin är för låg (diabetes-1) eller att kroppen blivit resistent mot insulin p.g.a. överbelastning (diabetes-2). Varje medelbegåvad  människa inser att den kost som leder till att blodsockret stiger (=främst lättförbrända kolhydrater) måste undvikas om man lider av någon form av diabetes. Skolmedicinmännen har av allt att döma dålig koll på detta triviala faktum, vilket sannolikt beror på att deras främsta kunskapskälla är reklambroschyrer från Big Pharma. De tjänar mångmiljardbelopp på syntetiska insulindoser och blodsockersänkande piller med besvärande biverkningar. Läkarkår och nutritionister är medvetet eller omedvetet korrumperade av industrins ekonomiska intressen.

P-O Heidling konstaterar att kostomläggningen har förändrat mitt liv på ett fantastiskt sätt, men det verkar bara vara en anekdot i sjukvårdens ögon. Han är en i en snabbt växande skara människor i vårt samhälle som sedan ett decennium har tagit tag i sina hälsoproblem på egen hand och fasat ut en massa kolhydratrik skräpmat. Kalorierna i kolhydraterna har man bytt mot naturliga fetter som kött, smör, grädde, oliv- och kokosolja. Alla som gör det når snabbt normalvikt och blir friska eller i vart fall betydligt friskare.

Trots dessa självklara hälsovinster framhärdar rader av skolmedicinmän i varningar för kolhydratsnål kost. Kan det vara så att de är rädda för att människor skall bli för friska?

Lars Bern

Kommentera